Resor i midsommartid

Jag har förberett mig för USA-resa och tankat in i midsommartidens allra vackraste dagar. För mina inre ögon kan jag se alla Övertängers blommande ängar. Vilda blommor men också de gamla mormors-blommorna vid stugan: blå iris, akleja, tigerlilja, löjtnantshjärta, syren. Jag är så glad att jag fick tillfälle att se allt detta och njuta av sommarnattens ljus.



Igår kväll firade vi sommarkalas för en födelsedagsfirande granne. Vi grillade vid Askakarns strand, och när det blev dags för kaffe kom grannen på andra sidan sjön åkande på sin flytbrygga. De hade champagen, kaffe och kaka med sig till födelsedagsbarnet. En lätt surrealistisk upplevelse, och fullständigt underbar!


Imorgon reser jag till USA för att vara sånglärare i Ogontz, New Hampshire, en vecka. Jag är jätteglad att bli tillfrågad igen som lärare på denna kurs. Amerikaner från alla håll i USA kommer till kursen för att lära sig norska och svenska danser, låtspel och sång. Det är en förmån att få tillbringa en vecka med så entusiastiska och initierade deltagare. Förra gången jag reste över var 2005 och då hade jag väldigt roligt. Vi lärare får jobba ganska hårt med både konserter och workshops. Jag ska tralla till dans nästan varje kväll.

I tisdags passerade vi Touringbutiken vid Djurås. Jag har aldrig haft tid att gå in förut. Och ut kom jag med ett par nya mc-boots. Sommarens bästa impulsköp hoppas jag. Mina gamla har hängt med i 10 år nu och är inte marknadens säkraste. Så man måste ju tänka på säkerheten när man kör.


I USA kan jag tänka mig att det blir ont om tid att blogga. Jag får förberreda en resedagbok att posta här när jag kommer hem igen. Givetvis ska jag göra mitt bästa för att skicka ett litet resebrev här om jag får möjlighet med internet och allt.

Ni får ha det underbart gott i midsommar!

Önskar Eva

Årets ljusaste natt:

I min iPod i sommar, Tetra: Hiyya

Tetra: Hiyya. Footprint records 2010.

Tetra är fyra sångerskor i Göteborg, Maria Stellas, Ingrid Brännström, Anna Ottertun och Sanna Källman. De har sjungit tillsammans som grupp sedan 2006. Här kommer deras första cd, Hiyya. Hiyya betyder "hon" efter en dikt av den irakiske poeten Yosuf Nassar, och är en av sångerna på cdn.
Tetras cd Hiyya kommer att spelas många gånger hos mig i sommar, jag är verkligen tagen av musiken. Det är som att jag har saknat denna musik, fast jag inte visste om att den fanns förut. Det bygger på röst och handslagverk, t ex rek, darboka, ramtrummor, bendir, fingercymbaler, haitiska trummor mm. Visst hittar jag några trådar som de plockat upp i annan flerstämmig sång, det låter lite Zap Mama och det låter lite kören Amanda. Men det låter alldeles eget och nytt, det låter Tetra! Här finns sånger från Iran, Grekland, Haiti, Sverige, Danmark, Kurdistan, Irak, Indien, och det speglar alla de traditioner som dessa fyra sångerskor sjunger var och en för sig också. Sanna är djupt förankrad i den haitiska sången, Anna i orientalisk sång, Maria i grekisk sång och Ingrid i svensk och nordisk sång.

Helheten de hittat här är ljuvlig, det är lekfullt och skickligt sammanfogat. Alla fyra är enormt rutinerade musiker med influenser från ensembler som Ale Möller Band, Simbi, Amanda, Sumer etc. Så det finns många rolig infallsvinklar i arrangemangen som alla är gjorda av Tetra själva. Jag uppskattar här just det faktum att det är en liten skicklig ensemble, jag tycker det är så fint när alla röster hörs, när de små detaljerna tillåts märkas.
Det är bara att buga och bocka för en så fin debut-cd.

Eva Rune

Livemusik på Jonssons Fik i Enviken, 20 juni. Grassride, bluegrass-band med SM-guld på meritlistan.
Roligt att höra så fin live musik i Enviken, det är verkligen en ort med sprudlande musikliv. Som förfilm visades en country-rulle från 1930-talet. Lokalen är utrustad med biograf-projektor och duk.

Bandet spelade två set, fulla med klassiska bluegrasslåtar. Det svängde och det var trestämmig sång. Bland instrumentallåtarna gillade jag låten Black Jack där banjon hade en huvudroll. Three chords and the truth, lär någon ha sagt om country.



Igår har jag för övrigt målat fönsterkarmar med linoljefärg blandat med balsamterpentin. Som en beautysaloon för huset. Välgörande, regörande, stärkande, närande, oljor och färgterapi. Det är väldigt intressant att upptäcka linoljefärg, som uppför sig helt annorlunda än den vattenbaserade färg jag hade på verandan hemma. Kul att leka hantverkare i liten skala. Tre fönster är målande med strykning nr ett.

Sommarhälsningar från Eva

Gamla Elverket i Falun

Falun har en pärla i Gamla Elverket. Bilden är från entrén och jag ville få med den fina bilen också. Levande musik i strid ström, stort program under hela året. En studio för inspelningar. Tolv gånger om året görs serien Rotvälta, folk- världs- och rootsmusik. Roligt att Falun har en sådan scen! Igår besökte jag Falu Kommun tillsammans med Tommy och Robert från Gamla Elverket. Vi klargjorde systemet med statligt arrangörsstöd som fär folk- och världsmusikarrangörer fördelas av RFoD. Som ordförande i RFoD vill jag gärna hjälpa till att stötta de arrangörer som vill driva en verksamhet med professionella musiker. Vi hade ett positivt möte med Brigitta Hellström från Falu Kommun. Nu hoppas vi på en stark utveckling inför hösten!

Jag hade glädjen att spela konsert där i våras och upptäckte då hur fint de byggt upp hela stället. Jag får en go känsla av att här finns utrymme för alla och för konstnärlig kreativitet med långt mycket djupare kvalitet än vad som bjuds på de flesta ställen. Personliga utryck från det innersta, från hjärtat.

Scenen har teknik för ljud och ljus som går utöver mina förväntningar. Längs turnévägarna i hela Sverige hinner man se det ena och det andra, och det är inte ofta det är så fint utrustat med teknik som här på Gamla Elverket.

Granne med Gamla Elverket ligger Gyllners damfrisering. Frissan har en gång i tiden drivits av min morfars mor. En stark kvinna på många vis, en spännande person i släkten.

Ikväll går solen ner över sjön vid Borton Sjön.
Kram,
Eva

Skymning med kohorn

Sommaräng, sol och luft. Hög luft. Klara tankar. Iallafall lite klarare än tidigare.
Midsommarblomster i mängd.

Vi hörde storspoven sjunga över sjön på kvällen. Jag spelade kohorn. Det var en fin kväll. Vi åt sommarens första rabarberpaj som vi bakat och delade med grannen. Underbart! Skönt att det finns så mycket som är bra. Då kan man ta tag i vinterns frusna rör med större mod. Vinterna har varit väldigt kall och lång, och det är ett rent underverk att se grönskan och blommorna som exploderat ut.
Inför USA-resan repar jag in Hedlund-låtar från Enviken. Det skulle vara underbart att ha ett gäng nya polskor att tralla.
På återhörande.
Eva

Många hus för en nomad

Helgen som gick var en lång fin nomadupplevelse. Mycket dans, både i Ransäter och med kompisarna i WCJ på den årliga sommarupptakten i föreningen "Trivselhelg". Fest, dans och nattsudd, ja, polskedansen och jazzbacillen har verkligen haft svår inverkan på ungdomen genom åren! Det är värt varenda trötthet att få dansa på nätterna. När ska man annars få tid för att sväva? Vardags-racet har varit skoningslöst på senaste tiden, och jag behövde verkligen få dansa av mig. Det lär bli mer nattsudd i sommar.
Jag har fotat så många olika boningar, det blir temat för ikväll. Först de fina stugorna i Ransäter dit vi kom för att göra konsert och spela till dans. Mattias Pèrez och jag spelade en konsert för fullsatt hus, underbar publik som gav oss så mycket. Vilken stor upplevelse, vilken start på sommarens spelningar! Med en så härlig publik kan det inte kännas bättre, en stor uppmuntran. Vi hade väldigt roligt på scen också, nytt material, nya gruvarbetarsånger. Jag tröttnar visst aldrig på gruvornas musik. Mountain music, där har jag mina rötter och mitt hjärta.
Längs vägarna såg vi så fina hus, jag måste bara föreviga dessa två.

Den röda ladan i motljus. En mc står parkerad mellan husen och tittar på solnedgången.

Danshelg med WCJ i trakterna av Borås. Vi skulle tälta, och det var totalt omöjligt att förhandla bort det trots regn och blåst. Så det blev tält, och det gick riktigt bra. V och jag lyckades förstås sätta upp tältet när det regnade som mest. Bra att prova hur det är. Natten blev fin med uppehåll och vind som mojnade. Solsken på morgonen efter.



Och nu är verandan HELT färdigmålad. Jag strök de sista penseldragen ikväll på ytor som jag tidigare använde till att stå på för att nå upp lite högre. Såå skönt att vara klar med detta. 25 maj, före:

Idag, efter:
Godnatt alla! Dags att besöka drömriket igen.
Eva

Hojen på glidartur i Göteborg

Väldigt väldigt trevlig körning idag. Regn bitvis och jag fick tillfälle att testa mitt nya regnställ specialsytt för hoj-åkning. Tänk att en så gammal hoj kan erbjuda så mycket skoj. Jag njuter av att känna mig mer ett med hojen än på länge. I början av min hoj-tid, strax efter att jag fått det åtråvärda kortet, då hade jag riktigt finslipad körteknik. Tack Tommy på Tommys trafikskola! Jag hör dina råd i mitt huvud fortfarande. Bra körteknik måste man ha för att klara alla förarproven. På den tiden var det garagevändning och slalombana på tid som vi mc-elever svettades mest med. Sen har det gått några år då det inte blivit tillfälle att köra så väldigt mycket. Men nu har jag återfått lite av den goda formtoppen. Idag var det perfekt att ha hojen i stan, först till tandläkaren, sen till Dansbutiken på Chalmersgatan. Därefter till Oceanen. Sist på dagen födelsedagskalas. En riktigt skön dag!

Café Chao, stans bästa kaffe. Kulturhuset Oceanen. På översta våningen har jag mitt lilla kontor, del i kontorsrum.
Avlutar här med en bild från 1920-talet som hängde på tandläkarkliniken. Badutflykt till Fågelro på Hisingen. Färjan "Bonnafröjda".
Varma hälsningar,
Eva

Drömriket

Oj vad jag sovit tungt i natt. Och den återkommande drömmen dök upp igen. Drömmar om havet, gigantiska vågor som sopar in över land, höga hus där jag försöker rädda V och mig själv undan vattenmassorna. Jag har inte varit med om en tsunami i verkliga livet, men det är en dröm som återkommer.
I natt drömde jag att jag var på Färöarna och hade något uppdrag i musiken. V var med mig. Vi var i en hamnstad som låg i en vik. Först är vattnet lugnt och stilla men så ser vi hur vattenflödet förändras dramatiskt och det stiger till en jättevåg. Jag tar snabbt V med mig och letar efter en plats som vi kan ta skydd på. Det är många andra människor runt oss som också letar. En del av dessa är personer jag känner, mina vänner. Vi klarade varje våg i drömmen. Gång på gång kom nya vågor mot oss, ibland medelstora, ibland jättestora. Ingen vind blåste, det var inte storm. Men vattenmassorna hävde in över oss som om det fanns tidvatten som pressade upp vågor.

Nu är det en ny dag. Jag ska komma igång med de sista momenten av verandans målning. Bilder kommer.

Mvh från en dröm-omskakad Eva

Två KUR-ansökningar i år

Livet är härligt, en isglass vid busstationen i Hällefors.

Så var det gjort. Idag är on-line ansökningar för mina två mest aktiva musikverksamheter på hemmaplan inskickad till KUR, Statens Kulturråd. Dup Eva Rune och Mattias Pèrez, duo Eva Rune och Mikael Godée. Jag är så nöjd att det är gjort, för det har legat över mig sedan slutet av april. Det tar tid att göra en gedigen verksamhetsplan inklusive budget och jag har lagt ner åtskilligt med tid på detta. Ofta med en molande känsla att det tär på ens självförtroende. Det känns utelämnande att peta in sina konstnärliga drömmar i små boxar och sätta siffror på allt. Det finns en oro att inte förstå blanketterna. För den exakta verksamhetsplanen för 2011 är förstås inte skriven i sten ännu. I mitt yrke sker många saker genom att man griper tillfället när det kommer.

För att klara detta omfattande administrativa jobb har jag varit tvungen att kroppsarbeta. När jag målat verandan så har jag kunnat tänka bättre. Det låser sig annars om jag bara sitter framför en dator långa stunder i sträck. Nu är även verandan snart klar. Idag målades sista strykningen på de blå bräderna, under tak och med ljudet av sommarregn. Jag har dragit bort maskeringstejp. Imorgon ska de blå bräderna skruvas på plats igen. P gr av regnet idag kunde jag inte slutföra den vita målningen på räcken runtom, de var för blöta.

Det känns givetvis väldigt bra också att ha en så tydlig plan för vad vi vill göra. Så även om inte Kulturrådet beviljar oss stöd för våra omkostnader så har vi ändå en tydlig målsättning nu. När det ska ske, var det ska ske, och vad som ska utvecklas i vår musik. Våra samarbetspartners, våra gästsamarbeten med andra musiker. Det är himla häftigt att se allt detta dokumenterat.

Konstigt nog så kan jag inte riktigt släppa stressen och bara njuta. Det krävs nog lite sommar och semester för det. Det blev inte läge att sticka iväg och dansa ikväll, det brukar annars vara ett garanterat släppa-loss/lycko-piller.
Efter regn kommer sol, så var det va?


Imorgon blir det bra tillfälle att fira igen, farmor fyller år! Det blir hoj-åkning hela eftermiddagen tror jag, div ärenden. Först till tandläkaren, och sen äta tårta. Tur det inte var tvärt om. Som belöning till mig själv efter detta långa skrivarbete med Kulturrådet så ska jag gå till Dansbutiken och unna mig något nytt till sommarens alla danser. Herräng inte minst.

Nu ska jag försöka återhämta mig. Finna tillbaka till energi och så. Det tar på krafterna på ett alldeles särskilt sätt att djupdyka i administration.

Önskar fin kväll.
Eva

Genom min dotters blick

Vera lånade min kamera när Mattias och jag repade in nya låtar inför Ransäterstämman. Hon vet precis vad hon ska fota.






Ha en underbar kväll!
Eva

Underbart i Bjursås, Dalarnas Schweiz

Underbar glädjerik bröllopsfest igår när Joakim Strandberg och Charlotta Wenne. I Bjursås, Dalarnas Schweiz. Jag fick sjunga för dem i kyrkan, en stor ära. Brudparet lyssnade mycket på vår cd Elden och Berget när de träffades 2008 och nu var det mäktigtg att få sjunga för dem dessa sånger, öga mot öga i kyrkan. De strålade av lycka, t o m så mycket att prästen undrade om han klätt sig på något vis som gjorde dem fulla i skratt.
Dala-temat var starkt.


Lurbo Stompers underhöll, till allas jubel. Här nedan är brorsans Belos som ska få träffa andra äldre fordon idag i Falu Gruva.

7 tips för resor på hjul

Fredag 4 juni blev en dag på hjul. Först med MC till verkstan, Kenneths MC. Min hoj behövde lite översyn på den trasiga varvräknaren. Nu är vajern bortkopplad och jag ska nu kunna köra utan oväsen från den. Gårdagens tur blev ett par mil härlig hoj-körning, jag trivs mer och mer med min hoj sedan den fick nya däck.

Hjul-tips för hoj, spårvagn, tåg etc.

1. Kör hoj med bra däck som inte blivit gamla och stenhårda.
2. Ta med färgpennor och mandala ritböcker till barn som följer med på resa.
3. På X2000 finns internet, se till att använda alla stunder att slutföra online ansökan till KUR.
4. Se till att barnet somnar en stund på tåget och ta dig tid att ringa en vän.
5. Om det blir force majeur och du strandar i Sala, köp varm korv och pucko i Järnvägs kiosken bredvid stationshuset.


6. Beundra cirkuskonster på enhjuling utförda av skicklig tjej i 12-årsåldern. Plus för väldigt snygg hjälm och benskydd.
7. Ta det lugnt i alla lägen, förseningar och byten, trassel i livet. Det ordnar sig.

måla veranda och tänka

Idag ägnades mesta delen av dagen åt måleri, strykning nr 2, både det vita och det blå. Bin och sommarflugor surrade, syrenen doftade, fåglar sjöng. Det är inte alls så tokigt att stå ute och måla. Samtidigt ger jag plats åt tankarna. Finna sig själv. Planera för ansökningarna till Kulturrådet. Då går det undan när man sedan sätter sig och skriver.

Här är lägesrapport med målningen. Det är så skönt att arbeta med något där man ser så snabba resultat.





Så vill jag tipsa om en blogg jag såg idag. Min alexanderteknik-lärare Barbro skriver här:
http://alexanderteknik.blogspot.com

I Falun i helgen såg vi en fågelunge som just flugit ur boet. Den gjorde sig osynlig för oss i gräset.


Mattias Pèrez och jag förbereder oss för vår konsert i Ransäter. Jag har en fantastisk kampsång som jag gärna skulle plocka in i låtlistan. Hazel Dickens sjöng den, jag gillar den för många olika orsaker, men just nu för att den uppmuntrar oss att stå upp för vad vi tror på. Det känns viktigt att göra nu när det är högaktuellt med Ship to Gaza.

Här är hela historien om Jock Yablonski för den som har specialintresse av kolgruvor och facklig aktivism. Jag har funnit denna text på en hemsida (http://www.appalachiacoal.com/yablonski%20murder.htm) och hoppas de tycker att det är ok att sprida budskapet.
About forty years ago on a Monday morning in the quiet town of Clarksville, Pennsylvania, Joseph "Jock" Yablonski was found by his son slumped in an odd kneeling, collapsed position, head resting against an end table, dead; 5 bullets had been pumped into him. His wife, Margaret and their 25 year old daughter, Charlotte, had also been shot with 2 bullets each and left to die in adjoining bedrooms. Mining activist, Yablonski was viewed as a serious threat to incumbent United Miner Workers President Tony Boyle and a pre-planned effort to eliminate the challenge resulted in the untimely deaths of Joseph Yablonski, his wife and daughter.
The events leading up to the "murder-for-hire" scheme were directly related to the United Mine Workers Union (the powerful Presidential Position) and the Appalachia coal fields. According to reports, John L. Lewis, President of the United Mine Workers Union from 1920-1960 was idolized by miners and their families. Lewis was ranked somewhere near Moses historically and as holy as the Catholic Church. It was an ordinary sight for miners to display on walls in their homes the picture of John L. Lewis right beside the Saints. The Office of the President of the United Mine Workers of America was very powerful with strong political connections.
Yablonski's history of almost 40 years associated with coal mining began as a boy in the coal fields. As a result of his concern for the miners, he became involved in mining politics, best known for his organizational efforts in the Appalachian highlands. Following elections to key positions in the UMW, Yablonski often contemplated whether he would some day become one of UMW's elite Presidents. In 1960, John L. Lewis retired; however, Vice President Thomas Kennedy succeeded in that position with Tony Boyle appointed to the Vice President's Chair by Lewis. Suffering from ill health, Kennedy died on January 19, 1963 which automatically promoted Boyle into the office of the President.
Jock Yablonski, continued to rise in the ranks as an activist. He was described as a gritty, straightforward miner in stark contrast to Tony Boyle who dressed in conservative suits, was short, cautious and usually averted eye contact. Boyle was prone to backing up verbal statements with mounds of documents. The conflict between Yablonski and Boyle began when President Boyle insisted on promoting his ideology of not disturbing the labor peace. At the same time Boyle was empowering his own position as President by making the union's 24 districts trusteeships; therefore, taking away their voting rights, as well as giving his supporters, the pensioners, full voting rights.
Following a volatile UMW annual convention held in Bal Harbor, Florida in 1964, the conflict mounted and was coming to a head early in 1965 when Yablonski convinced three powerful State Pennsylvania Senators to broaden an amendment to include miners in the soft-coal field suffering from pneumoconiosis (black lung) to receive compensation as well as those working in the anthracite (hard-coal) industry. (The original Bill only covered hard-coal miners who were less susceptible to the condition). The Governor of Pennsylvania, Scranton, backed the bill and on October 8 signed it into law. Boyle treated this event as insubordination from Yablonski and removed him as president of District 5.
The fatal blow came the foggy, hazy morning of November 20, 1968 in Farmington, WV when Consolidation Coal #9 blew due to a change in temperature resulting in a methane explosion that left 78 coal miners underground to die following a total of 16 explosions. Boyle's impersonal behavior at the site and his praise of Consolidation Coal Company enraged Yablonski and through the combined efforts of consumer advocate Ralph Nader and Congressman Ken Hechler of WV, Yablonski announced his candidacy for Presidency of the UMW on May 29, 1969. Boyle viewed this as a serious threat to his powerful position and devised a "murder-for-hire" scheme to eradicate the opposition.
Hit men, Aubran "Buddy" Martin, Paul Gilly and Claude Vealey were all convicted shortly after the gruesome murder but it took nearly 5 years to connect the murder to the source, Tony Boyle. In April, 1974 justice was served when 1st degree murder charges were handed down to Tony Boyle for the "murder-for-hire" scheme of Joseph Yablonski, Margaret Yablonski and Charlotte Yablonski. Tony Boyle received a life sentence and died in prison.