Visar inlägg med etikett gruvor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gruvor. Visa alla inlägg

onsdag 12 mars 2014

Miner's Hymns Movie

Time to move on to solar energy and leave the fossil era behind.

Remembering the families who were all living their entire lives in the hands of the mine corporations, and fought for their rights to have safe conditions and a living wage.


)


Bill Morrisson - director
Jóhann Jóhannsson - music

I saw this movie some years ago at the Gothenburg Film Festival. Film clips from archives in a mix with modern day filming of the same area of the mines now turned into parking lots, buildings and malls. No dialogue, only the music by Jóhann Jóhannsson, composer from Iceland.

Eva

torsdag 17 oktober 2013

Put your boots on the ground

Susane of the Mi'kmaq Warrior Society.

She's young, smart, and warrior. "The corporate monsters envy us of what we have, we have all the love and support that we can gather and we need more, "

"Join us and put your boots on the ground, flood their mailboxes."

It can be Gallok in Sweden or Turtle Island in Canada and many other places, but let's speak out and never be silent around what's happening with the earth. In the end, we can't drink polluted water or eat stones.







Let's speak out against corporation greed and colonialisation.

With this I will go out today and work with Irmelin music and take part in a action day in Sweden.

My peaceful protest. Together with about 400.000 swedish coffé drinkers we'll high light fair trade today. A step in the right direction.

fairtradechallenge.se/fikor/irmelin-utan-kaffe-stannar-musiksverige/


Eva

lördag 15 december 2012

Groa i Wassbo, sommarminnen om vandringsmusik

 Minnen från en sommarkonsert 2010....

På hemväg från konsert en sen sommarkväll. Sagan om de två tornen..... gruvlave vid Falu gruva, världsarvet.
På scen i växthuset, Groa i Wassbo. Min banjo poserar glatt i sin goa fåtölj.

Svävande mikrofonstativ.



Det är tredje året jag sjunger hos Kate och Per-Åke Andreasson i Vassbo, alltid en underbar upplevelse att uppleva smakerna av hemodlat i fikat, se pelargoner och makalösa blommor.





Äntligen en till som jag, som älskar att se former och färger på termosar från förr.





Eva

tisdag 7 februari 2012

Miner's Hymns Movie, by Bill Morrison

I've seen the movie Miner's Hymns. Mostly attracted about how GIFF wrote about the film in the booklet: it's really worth seeing for the music. I was expecting some folklore mining songs, but oh what a surprice! And a good surprice!

New compsed music by Jóhann Jóhannsson (Iceland) - contemporary music. Powerful, full of dignity, giving the respect to the mining community of Durham who film director Bill Morrison has portrayed so fine. A tribute to the miners union. Black and white documentary film clips are here put together and created a more emotional kind of documentary than a pure historical.



Check this: http://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/johann-johannsson-the-miners-hymns

Today I'm a bit ill, just an ordinary cold, but with fever. Ok, I have to let this pass before I work as usual again. But I can't stop it, I'm so busy with gathering, compiling, structuring all songs, info about the songs for my up coming songbook. Some short texts is going to give the frame arund my selection of songs and I re-write, work on the texts almost every day now. I'm just a little slowed down by this cold in the writing flow of this book.
What is the theme of the book?
It's love songs and wedding songs. A great theme, I've been collecting songs for about 15 years.
After my period of miners songs and union songs I now want to do something that has a great deal of party in it. I mean, mining songs will always be with me, but life is full of party also.

Eva

torsdag 14 oktober 2010

Chile: Alla är uppe!

Jaaaaa, vilken lättnad att få läsa om detta nu på morgonen. Alla har nu evakuerats ur den olycksdrabbade guld- och koppargruvan i Chile! Den siste gruvarbetarens som hissades upp, efter 69 dagar nere under jord, kom upp till dagen vid 3-tiden (enligt SvD) i natt svensk tid.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/webbtv/den-siste-uppe-ur-chilegruvan-i-natt_5507017.svd

Dottern och jag sitter och surfar runt bland filmklippen från olika nyhetssändningar från San José-gruvan i Chile medan frukosten äts.
Nu dags gå till skolan.
Ha en skön dag!!
Eva

onsdag 13 oktober 2010

Jag hurrar! Gruvarbetarna i Chile kommer upp nu!

69 dagar 700 meter under jorden. Nu är 23 av 33 personer räddade av de instängda gruvarbetarna i Chile!


Att det är ett farligt yrke är inget vi ska acceptera! Här säger de själva att detta måste fungera som en förändringens alarmklocka. Nu är det dags att kräva bättre arbetsförhållanden!

Heja!
Eva

tisdag 21 september 2010

Fjäll och gruvor

Man skulle kunna tro att det var noga planerat, men det var en lyckträff! Det råkade vara så att jag bokade in en fjällvandring där det även finns historiska gamla gruvor. Första dagen i fjällen fick vi uppleva "gruvdag" med kolbullar vid gruvstugan. Ett välbesökt evenemang anordnat av Bruksvallarnas Byalag. Det ringlade en lång kö till kolbullarna, frasiga, goda, någon sorts fjällets take away.

Här sitter folk och mumsar kolbullar på fjällsluttningen.

Och vilken kaffeservering!! Oj oj vilken lyx, kokkaffe över öppen eld, kolla in den vackra plåtburken.

Jag fortsatte med en ensamvandring efter kolbullarna. Det blev en fin runda bort till Djupedalsvallen. På vägen dit passerade jag Blixgruvan med ansenliga högar av skrotsten. Och sen tillbaka mot gruvstugan igen via vikingagravarna och Messlingegruvan, eller Gammelgruvan som den också kallas. Den fyndigheten upptäcktes av en same vid namn Jonas Torkilsson Mittifjäll år 1685. Han visade platsen för Hans Olsson Blix som sedan tog åt sig både äran och belöningen på 300 daler. Jag fick faktiskt en del rysningar av tanken på hur mycket avskyvärda handlingar som begåtts mot den samiska befolkningen.
Ett grönt gruvhål vid Messlingegruvan:

Gruvingång:

Här borrade man för hand innan sprängning med krut. Det går att se relativt många gamla borrhål:

Blommande ljung. Solregn i fjärran.

På väg ner genom fjällskogen. Blåbär och advents-mossa.

Önskar en skön kväll!
Eva

Vidder och fjäll

På måndagsmorgonen kom vi tillbaka till Göteborg med nattåg. Från en fantastisk fjällresa i bästa höst-tid. Ramundberget i Funäsdalen, det kan jag varmt rekommendera. Nära till fjället, enkelt att komma ut. Vi gjorde dagsturer åt lite olika håll, och jag gick en hel del för mig själv. Skönt att tänka i klar luft.
Luften och stillheten.
Jag har burit min Haglöfs, ryggsäcken som jag hade när jag var 20 år. Det var som att hitta ett inre/yngre skikt av sig själv.
Ripbär i höstfärger vid Blixgruvan och Glimtjärn.
Mittåkläppen som jag gjorde en topptur till. Så vackert med sol, regn och solregn. Med lätt packning och lätta steg. Fast mot slutet var det lite svettigt ska jag erkänna. Tre timmar tog det från utgångspunkten där vid Ljusnan och att komma upp på toppen på Mittåkläppen.

Mitt uppe på Mittåkläppen, 1212 m.ö.h:

Därefter en belöning med kaffe och fika på lä-sidan av Mittåkläppen. Men den finaste utsikt man kan tänka. Ibland lite regn, ibland sol, och med berg efter berg som tonade bort i fjärran.

Favorit: gott knäcke med smör på.

Klara höstfärger.

Skarsfjället med nysnö, söndag morgon.
Ljusnan.
Jag har fått ny energi av att vara i fjällen. Nu vill jag ha fler turer, nära eller långt bort. Jag började med en tur till dansen ikväll. Så nu ska mina trötta ben få vila, efter både vandring och lindy.
Sov gott!
Eva

tisdag 24 augusti 2010

33 instängda gruvarbetare i Chile funna vid liv

Jag läste en liten notis i Metro idag att de nu funnit de instängda gruvarbetarna i Chile. Jag hörde först om dem alldeles efter olyckan hade skett, det var när Mattias Pèrez och Nano Stern och jag spelade gruvarbetarsånger i Falun 11 aug. Vi spelade en låt särskilt för dem.


Jag håller tummarna för en effektiv och lyckad räddningsaktion nu!

Jordan Carr för AOL News:

(Aug. 23) -- Today's good news from the saga of the trapped Chilean miners -- all 33 are alive in a shelter in one of the shafts of the San Jose mine -- was punctuated by visceral video footage of one of the trapped men.

The miners have so far survived 17 days trapped deep underground, and though rescue is still months away, mine expert Davitt McAteer tells USA Today that since the miners have already survived for this long, there should be little cause for concern for their physical health. He also relayed guarded optimism about their mental condition. McAteer's concerns about the psychological traumas that often befall miners in such isolated situations may be mitigated by what the video demonstrates: "They've established communication with the guys; there are people who can talk them through that."

The video comes from CNN Chile and shows the grainy footage of the face of trapped miner Jimmy Sanchez from a video camera being fed down the mine shaft.

måndag 16 augusti 2010

Långban-gänget 2010

Vill tillägga vilka som spelade mer än Simon och mig i lördags. Nya Paradisorkestern, Zara Helje, Fredrik Lundgren, Anders Norudde, Bert Deivert och Lars Boström och många fler spelade i Långban. Allspelet baserades på Östvärmländska låtar, med absolut gött sväng!

I vårt boende hängde en affisch med Långbans Spelmansstämma 1985: Agneta Stolpe och Katarina Jerkersdotter, Inger Stinnerbom och Mats Berglund. Historisk mark!

Mvh,
Eva

söndag 15 augusti 2010

Spelmansstämma en solig augustilördag vid Långbans gruva

14 augusti 2010.
Svens bio.
Hissen i gruvschaktet.
Hisslave i Långbans gruvby.
Sjön.
Simon Stålspets och jag hade glädjen och förmånen att få spela konsert på Långbans Spelmansstämma 14 augusti. Långban ligger lite norr om Filipstad längs vägen mot Lesjöfors och Mora. I publiken satt många med nära släkt och anknytning till gruvan i Långban. Det är något alldeles extra att få sjunga för dem! Jag vill så gärna att sångerna vi sjunger ska få fram den stolthet och yrkesheder som finns hos gruvarbetarna, även om sångerna ibland talar om slitet och farorna.

Jag vill verkligen tacka arrangörerna och publiken som gjorde Långbans Spelmansstämma 2010!

Långbans gruvby är absolut värt ett besök, även om man inte är gruv-nörd. Det ligger så vackert vid en sjö. Här finns vackra stigar runt gruvbyn med alldeles nygjorda skyltar med information och gamla foton för den nyfikne. Här finns rastbord utplacerade om man vill fika på ett vackert ställe längs färdvägarna i Sverige. Industribyggnaderna som finns på området är riktigt fina, i gott skick, och med spännande byggkonst. På Svens bio kan man se en film om Lesjöfors och Långban, jag hann dock inte se filmen själv, men jag fick höra att det är något som både väcker skratt och tårar. Jag vill åka tillbaka till Långban och upptäcka mer. Mineralmuseum, matservering, vattenfyllda gruvhål där dykare ställde utrustning och förberedde dagens dyk. Det är helt enkelt ingen vanlig liten ort längs de värmländska vägarna. Geologer håller Långban för en av världens mineralrikaste platser i variation av mineral. 69 olika mineral har påträffats för första gången i världen i just Långban.

Vi bodde hos Britta som har egen rumsuthyrning. Det var också en fin upplevelse. I ett vitt eternithus som en gång varit affär finns rum med självhushåll. B & B utan frukost. Här har tiden stått still. Folkkonst av en särskild sort. Oerhört prydliga soffgrupper med broderade dukar, broderade tavlor, porslinsfigurer, tavlor med gråtande barn, plastblommor i vaser, plastblommor i ljusmanschetter, små souvenirer från Noppikoski och andra ställen. Vi tog tillfället och vilade, läste gamla nummer av Hemmets Veckotidning och Allas. På sommaren kan man behöva en dos tant-tidningar, med kakrecept och tips om krukväxter, reportage om folk som varit med om någon konstig olycka men blivit räddade av sin häst eller hund.
Kökssoffan, oh så läcker, fin färg och mönster på galontyget, men den var hård att sitta på. Vill man vara fin får man lida pin. Jag skulle gärna köpa en sån soffa.
Ja, vad man kan uppleva mycket i de värmländska skogarna, en härlig augusti-lördag. Dessa resor till de små platserna som man knappt visste fanns....jag inser att detta är en av mina konstanta drömmar, att få resa och se platser och möta människor, att göra det i musikens sammanhang.
Glada hälsningar,
Eva

fredag 23 juli 2010

Groa i Wassbo, Viskvällen om vandringsmusik


På hemväg från gårdagens konsert. Sagan om de två tornen..... gruvlave vid Falu gruva, världsarvet.

På scen i växthuset, Groa i Wassbo. Min banjo poserar glatt i sin goa fåtölj, strax innan konsert.

Svävande mikrofonstativ. Lätt att råka sätta i gungning. If it aint got that swing, it aint mean a thing. Kvällens konsert blev en samling visor som för mig handlar om resa, vandring, att vara på väg. Såväl i lvet som på sommarens turnévägar. Det blev danslåtar, polskor och schottisar, med inspiration från både ogontz i USA och förra veckan i Herräng. Jag sjöng två Sacred Harp-låtar, min nya upptäcktsresa bland amerikansk rootsmusik. Många andra favoritvisor hanns med under kvällen och det var en otroligt kär och nära publik, tack för ert stöd, det betyder så mycket att få dela musiken med er! Det lever jag länge på. Avslutsningsvis sjöng jag en Tove Jansson-visa, " Det finns så många vägar man gärna ville gå...". Som extranummer blev det gruvarbetarsånger, något som är svårt att inte ta med i ett konsertprogram.

Det är tredje året jag sjunger hos Kate och Per-Åke Andreasson i Vassbo, alltid en underbar upplevelse att uppleva smakerna av hemodlat i fikat, se pelargoner och andra makalösa blommor.
Äntligen en till som jag, som älskar att se former och färger på termosar från förr. Kaffe-kultur när den är som bäst.

Idag blir det nya musikaliska äventyr, Slaggstensfestivalen vid Lilltorpet. Mitt varma tips är att komma och lyssna på Jennifer Ferguson och Rickard Åström som spelar kl 19 från stora scen. Själv gör jag vallmusik vid vattnet ca 22.30. Med viss aning om att programmet kan förskjutas.

Soliga hälsningar från Eva

onsdag 2 juni 2010

måla veranda och tänka

Idag ägnades mesta delen av dagen åt måleri, strykning nr 2, både det vita och det blå. Bin och sommarflugor surrade, syrenen doftade, fåglar sjöng. Det är inte alls så tokigt att stå ute och måla. Samtidigt ger jag plats åt tankarna. Finna sig själv. Planera för ansökningarna till Kulturrådet. Då går det undan när man sedan sätter sig och skriver.

Här är lägesrapport med målningen. Det är så skönt att arbeta med något där man ser så snabba resultat.





Så vill jag tipsa om en blogg jag såg idag. Min alexanderteknik-lärare Barbro skriver här:
http://alexanderteknik.blogspot.com

I Falun i helgen såg vi en fågelunge som just flugit ur boet. Den gjorde sig osynlig för oss i gräset.


Mattias Pèrez och jag förbereder oss för vår konsert i Ransäter. Jag har en fantastisk kampsång som jag gärna skulle plocka in i låtlistan. Hazel Dickens sjöng den, jag gillar den för många olika orsaker, men just nu för att den uppmuntrar oss att stå upp för vad vi tror på. Det känns viktigt att göra nu när det är högaktuellt med Ship to Gaza.

Här är hela historien om Jock Yablonski för den som har specialintresse av kolgruvor och facklig aktivism. Jag har funnit denna text på en hemsida (http://www.appalachiacoal.com/yablonski%20murder.htm) och hoppas de tycker att det är ok att sprida budskapet.
About forty years ago on a Monday morning in the quiet town of Clarksville, Pennsylvania, Joseph "Jock" Yablonski was found by his son slumped in an odd kneeling, collapsed position, head resting against an end table, dead; 5 bullets had been pumped into him. His wife, Margaret and their 25 year old daughter, Charlotte, had also been shot with 2 bullets each and left to die in adjoining bedrooms. Mining activist, Yablonski was viewed as a serious threat to incumbent United Miner Workers President Tony Boyle and a pre-planned effort to eliminate the challenge resulted in the untimely deaths of Joseph Yablonski, his wife and daughter.
The events leading up to the "murder-for-hire" scheme were directly related to the United Mine Workers Union (the powerful Presidential Position) and the Appalachia coal fields. According to reports, John L. Lewis, President of the United Mine Workers Union from 1920-1960 was idolized by miners and their families. Lewis was ranked somewhere near Moses historically and as holy as the Catholic Church. It was an ordinary sight for miners to display on walls in their homes the picture of John L. Lewis right beside the Saints. The Office of the President of the United Mine Workers of America was very powerful with strong political connections.
Yablonski's history of almost 40 years associated with coal mining began as a boy in the coal fields. As a result of his concern for the miners, he became involved in mining politics, best known for his organizational efforts in the Appalachian highlands. Following elections to key positions in the UMW, Yablonski often contemplated whether he would some day become one of UMW's elite Presidents. In 1960, John L. Lewis retired; however, Vice President Thomas Kennedy succeeded in that position with Tony Boyle appointed to the Vice President's Chair by Lewis. Suffering from ill health, Kennedy died on January 19, 1963 which automatically promoted Boyle into the office of the President.
Jock Yablonski, continued to rise in the ranks as an activist. He was described as a gritty, straightforward miner in stark contrast to Tony Boyle who dressed in conservative suits, was short, cautious and usually averted eye contact. Boyle was prone to backing up verbal statements with mounds of documents. The conflict between Yablonski and Boyle began when President Boyle insisted on promoting his ideology of not disturbing the labor peace. At the same time Boyle was empowering his own position as President by making the union's 24 districts trusteeships; therefore, taking away their voting rights, as well as giving his supporters, the pensioners, full voting rights.
Following a volatile UMW annual convention held in Bal Harbor, Florida in 1964, the conflict mounted and was coming to a head early in 1965 when Yablonski convinced three powerful State Pennsylvania Senators to broaden an amendment to include miners in the soft-coal field suffering from pneumoconiosis (black lung) to receive compensation as well as those working in the anthracite (hard-coal) industry. (The original Bill only covered hard-coal miners who were less susceptible to the condition). The Governor of Pennsylvania, Scranton, backed the bill and on October 8 signed it into law. Boyle treated this event as insubordination from Yablonski and removed him as president of District 5.
The fatal blow came the foggy, hazy morning of November 20, 1968 in Farmington, WV when Consolidation Coal #9 blew due to a change in temperature resulting in a methane explosion that left 78 coal miners underground to die following a total of 16 explosions. Boyle's impersonal behavior at the site and his praise of Consolidation Coal Company enraged Yablonski and through the combined efforts of consumer advocate Ralph Nader and Congressman Ken Hechler of WV, Yablonski announced his candidacy for Presidency of the UMW on May 29, 1969. Boyle viewed this as a serious threat to his powerful position and devised a "murder-for-hire" scheme to eradicate the opposition.
Hit men, Aubran "Buddy" Martin, Paul Gilly and Claude Vealey were all convicted shortly after the gruesome murder but it took nearly 5 years to connect the murder to the source, Tony Boyle. In April, 1974 justice was served when 1st degree murder charges were handed down to Tony Boyle for the "murder-for-hire" scheme of Joseph Yablonski, Margaret Yablonski and Charlotte Yablonski. Tony Boyle received a life sentence and died in prison.

lördag 17 april 2010

Beaconsfield Tasmania och fler gruvor

Klockan är 07.15 och jag ska åka till danskurs alldeles strax. Men jag hade detta nästan färdigt och postar iväg en ny gruv-blogg till er att ta del av en helt annorlunda värld.

Två gruvarbetare blev fast i en guldgruva i Tasmanien 2006, en olycka där flera andra gruvarbetare omkom. Dessa två går själv ut ur hissen som äntligen tagit dem upp igen. Media var på plats förstås, och deras närmaste.



I kolgruvor används ett litet fordon som transporterar gruvarbetarna ut i de långa orter där brytningen pågår. Mantrip/manbus going down tracks in coal mine.





Take a ride into a mine. I denna video som inte gick att bädda in kan man höra hur det knäpper och knastrar i skiktet av kol som ger vika under tyngden av berglager ovanför.

http://www.youtube.com/watch?v=Bk-jrbCi7Sc&feature=related

Och så till sist ytterligare en hemmagjord video som hyllar dem som tar riskerna i USA's och varför inte alla riskfyllda kolgruvor världen över. Denna gång verkar det vara en gruvarbetare själv som satt samman videons bildspel med sina egna foton på sig och arbetskamrater.
Bluegrasslåt Miner Prayer

http://www.youtube.com/watch?v=0OsnTRKuVvQ&feature=related



Eva

tisdag 13 april 2010

King Coal i West Virginia

Nu är detta ett inlägg som innehåller både och, något av ekonomiska kalkyler kring ggruvor, säkerhet, mänsklig insats, och så den helt hjärtegripande mänskliga biten med de drabbade familjerna. Det är så klart svårt att höra och se. Men för alla er som vågar, ta gärna en titt på youtube-klippen. Jag tänker på ett citat jag såg: "Konsten är att se världens lidande, och samtidigt behålla glädjen." Jag vill inte vara en glädjedödare en solig vårdag som denna, men detta är ett ämne som engagerar mig mycket.


Två mycket intressanta artiklar. Tack David för tipset!

Ralph Nader skriver: http://www.counterpunch.org/nader04122010.html

Alan Farago skriver: http://www.counterpunch.org/farago04092010.html

Här är en av gruvarbetarna i Montcoal som tydligen inte har någon medvetenhet om säkerhet och möjligheterna att förbättra villkoren för gruvarbetare.



Interviewer: Do you feel Massey is a safe operator? Kevin answers: They treat me allright....

President Obama läser upp ett brev från en av de omkomna gruvarbetarna:



Mountain top removal.



Och ett bildspel som är en tribute till gruvarbetare i West Virginia. Med fin stämsång av unga tjejer.

lördag 10 april 2010

Tåget mitt andra hem?


En strålande solig morgon i Göteborg. Jag har läst tidningen och ätit frukost på centralen i Gbg. Morgonen är vacker, människorna är vackra.

Krokusarna sträcker sig som paraboler mot solen.

Nu gungar X2000 fram över västgötaslätten och jag skulle kunna försöka sova och ta igen lite sömn. Men det finns så mycket spännande som jag vill göra. Jag summerar tankarna efter gårdagens sångmöte i Skövde och vill dela med mig av en trailer för dokumentär om Sacred Harp, sångstilen som finns kring flerstämmiga acapella psalmer på den amerikanska landsbygden. Tidig musik som överlevt utanför institutionerna. Den sjungs ofta med mycket kraft, de som upplevt detta säger att det är som att möta en vägg av ljud, en vägg av sång.



Under gårdagens kurs i Skövde lärde jag ut en av mina favoriter ur Sacred Harp:
Now shall my inward joys arise
and burst into a song.
Allmighty love inspires my heart
and pleasure tunes my tounge.

Idag ska jag lära ut gruvarbetarsånger. Den tunga industrins folkmusik. I mitt bakhuvud hör jag alla möjliga olika röster som jag funnit på youtube kring de senaste kolgruveolyckorna i USA och i Kina. Den av lycka gråtande räddningsarbetaren som upprepar. -" det var inte förgäves, det var inte förgäves. En annan räddningsarbetare som berättar om hur det var att vara först på plats och finna de instängda efter mer än en veckas räddningsarbete, hur de såg små ljuspunkter från de försvunna som signalerade. Jag hör också hur beslutsfattare lirkar med vackra ord men egentligen inte tar på sig ansvaret att ekonomisk vinning faktiskt går före människors säkerhet och liv. Upper Big Bransch Mine i Montcoal, Massey Energy, West Virginia, har under det senaste året haft 641 anmälningar om brist i säkerhet och mindre olyckshändelser. 29 gruvarbetare miste livet i en explosion för en dryg vecka sedan i deras gruva. En intervju med en av deras gruvarbetare är en intressant inblick i hur lite medvetenhet och utbildning i säkerhetsfrågor som gruvarbetarna själva har. Eller så har det skickat fram en gruvarbetare som inte tillåts säga något som skulle skada företagets rykte. Här är en sång av en förmodad gruvarbetare i West Virginia som kämpar för att staten West Va ska behålla sina jobb inom gruvindustrin. En mycket stolt sång.

Jeff Furrow from West Virginia sings about coal mining:
Where's your pride?


Alla dessa olika röster. Det är så intressant, så intressant. hur vi människor kan hantera de existensiella frågorna kring liv och död och arbete, om jobb och välfärd. Om det självklara att vi ska konsumera elektricitet. Om hjälteinsatser. Om familjefäder som ger sitt liv för att försörja sin familj. Om vanliga människor. ja, det är så intressant, jag tröttnar aldrig på att försöka kartlägga detta.

Sköt om er denna vackra vårdag!
Eva

torsdag 8 april 2010

Igår kväll under hemresan från Stockholm var jag så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna.



Samma idag, ögonen känns inte riktigt vakna.
Smågrått och regnigt väder. Någonstans bakom mina ögon bor tårarna. Wangjialing-gruvan, räddningsarbetarnas glädjetårar. Och sorgetårar. Sorg över världens energiproblem, att vi måste än idag skaffa fram kol till varje pris.

Som tur var hade jag ett roligt möte på Konstepidemien. Möta en av de bästa berättarna och musikerna i Göteborg, Ola Karlberg. Jag har såå fina minnen från föreställningar jag sett honom göra på Falu Folkmusikfestival.


Vi satt på det vackra fiket på Epidemien. Bara den miljön gör att
mina livsandar återvänder.

Vi som är här,
så långt bort
från verkligheten för de kinesiska kolgruvearbetarna.
Vi som kan sitta och dricka grönt te i Göteborgs vackraste kafé,
på Epidemien.


Öppna ögonen
för detta.


Jag vill ta vara på allt det
vackra jag ser
runt omkring mig.



Det finns gruvarbetarsånger från norra Norge har jag lärt mig idag. Jag har gjort research och fick prata med Agge Theander. Han hade koll!! Det var bra nyheter, jag visste att det skulle finnas nåt.
Och inte bara det. Jag har i min stora trötthet försökt pigga upp mig med Emmaus, Röda Korset, och Stadsmissionens second hand i Alelyckan.
Några loppisfynd kan förgylla den tröttaste dag.
Sild er godt.


Jag har försökt komma fram till det viktigaste, och orden försöker komma fram ur min kropp. Kanske tröttheten gör att jag inte orkar kämpa emot. Varken inta försvar eller fly. Bara sakta och stilla leta sig fram igen till ett fint möte.

Våra fina tuplaner som åldras med fantastisk skönhet.

En ensam boogie woogie i köket på kvällen.


Krafterna definitivt på framgång igen.
En dans i min nya hatt som jag fann på Stadsmissionen, en hatt från Italien. Vi lyssnade på Mike Sanchez.