Morgondimmor över förortens höghus, Göteborg vaknar och på buss och spårvagn sitter alla som ska till jobb och skola. Frost i gräset. Det kommer att bli en solig höstdag. Med ryggsäck och rullväska drar jag till Dalarna. Lilla huset väntar, höstjobb i trädgården och eld i kakelugnen. Det fantastiska med Enviken är grannarna och vännerna. Jag behövde bara hinta om att jag behövde hjälp att slå ängen så har ett gäng starka karlar ryckt ut med röjsågar med trekantsklinga. Vilken byalagskänsla! Säg när något liknande skulle inträffa i storstan? Jag vill lära mig slå med lie men det är lite sent på säsongen. Och enligt experten Egon är ängen alldeles för blöt, tätvuxen och slyig för att jag skulle klara den själv. Så jag ska ta mig an uppgiften att räfsa ihop och lägga på lämplig plats. Imorgon ska jag träffa ledningen vid Falu Gruva. Jag har ett väldigt spännande samarbete på gång med norska musiker i Röros i möte med mig och Mattias Pèrez. Nu hoppas jag få gehör för detta. Jag låter det mesta vara osagt än så länge, det känns för tidigt att sia om vad som kommer att bli resultatet på dessa visioner.
Jo, så har jag varit i radio nu under eftermiddagen. Intervjun klipptes in som en kommentar till SDs kulturpolitik som debatterades i radio P1, programmet Nya Vågen. Ca 35 minuter in i programmet kommer mitt inlägg. Jag berättar om RFoDs syn på att det inte finns några som helst motsättningar mellan att spela, sjunga, värna, gilla svensk traditionsmusik och dans eller invandrad musik och dans. Snarare tvärt om, ska det skapas levande konstnärliga upplevelser behöver vi ett flöde mellan många utryck.
Det är för mig en glädje att sjunga gruvarbetarsånger från bergslagen, min hembygds sånger. Lika gärna sjunger jag sånger från Sydafrika, Mellanöstern, USA, Norge osv. Jag älskar musik från olika håll i världen. Jag dansar lindy och boogie woogie och lyssnar på rock n roll. Jag dansar polska till fiolmusik. Jag vill ha många influenser och upplevelser.
Lyssna gärna på reprisen i P1, Nya Vågen kl 18.15 onsdag den 29 sept.
Idag läser jag med glädje i STIM-Magasinet: Ale Möller på tredjeplats i STIMs lista över oftast framförd musik i offentliga sammanhang.
1. Georg Riedel
2 Britt G Hallqvist
3 ALE MÖLLER
4 Benny Andersson
5 Ulf Lundell
Det säger nåt om att folk- och världsmusik har många lyssnare, att det är en självklar del av kulturlivet idag.
Nu känns det att höstvindarna börjat regera på västkusten. Vill så gärna njuta lite till av hojsäsongen men dagens tur till dansen är första känningen av kyla och vind.
Finfin idé att ordna balboa-söndag, massor av dans och dessutom kaffe med banankaka. Herräng-minnen..... Nu är det dags att fixa upp senaste cittra-förvärvet. Det låter ljuvligt men flera av strängarna är risiga. Var kan man köpa strängar till denna skönhet?
För öppenhet, mångfald och tolerans. RFoD har just skickat ut ett pressmedelande ang kulturpolitik för mångfald. Vi som spelar svensk folkmusik vill för allt i världen inte bli förknippade med SD bara för att de försöker hävda det som är svenskt. Vi har ända från början i RFoD ett långsiktigt arbete för mångfald.
Som reaktion på pressmeddelandet har både tv- och radiojournalister ringt mig idag och jag har blivit intervjuad för en tisdags-sändning i radions debattprogram. Här ett sammandrag av pressreleasen. För att se hela, gå till www.rfod.se
MÅNGFALD OCH SVENSKA KULTURTRADITIONER HÖR SAMMAN I ett debattinlägg från Riksförbundet för Folkmusik och Dans kräver ordföranden och musikern Eva Åström Rune och förbundssekreteraren och dansaren Lars Farago att massmedia ska bemöta Sverigedemokraternas kulturpolitik ansvarsfullt.
Koppla inte samman våra medlemmar och sympatisörer med Sverigedemokrater. Kulturtraditioner behöver diskuteras seriöst. Kultursidorna och kulturdebatten behöver spegla hela kulturlivet om vi ska kunna motverka utanförskap och Sverigedemokraternas bild av kultursverige.
Massmedia och de politiska partierna har ett stort ansvar så att våra medlemmar och andra som gillar folkmusik och dans inte tror att det är enbart Sverigedemokrater och andra nationalistiska rörelser som vill att detta kulturområde skall utvecklas.
Här läser man i tidningen om hur SD på ett kusligt sätt försöker lägga vantarna på svnska traditioner. Det gör mig väldigt trött och sorgsen och arg att läsa deras korkade inlägg. Okunskap och obildning.
Kultur och skapande verksamhet går hand i hand för mig. All kreativitet av kvalitativ art behöver en rik mångfald för att blomstra. Det krävs att man just måste kunna gå mot strömmen, tänka utanför boxen, göra något som ingen annan gjort förut, provocera och vara obekväm om det så krävs. Det där kvalmiga att konst inte ska vara stötande tycker jag är nonsens.
Monokultur är inte skapande alls. Trist och tråkigt.
RFoD: Riksförbundet för Folkmusik och Dans, SSR: Sveriges Spelmäns Riksförbund och Folkdansringen m fl kommer att tillsammans bygga en långsiktig strategi att möta den okunskap på området som SD visar upp. Vi är trygga i vårt kulturarv och därför vill vi ha mångfald. Det existerar ingen motsättning emellan tradition och mångfald utan det förutsätter varandra.
Man skulle kunna tro att det var noga planerat, men det var en lyckträff! Det råkade vara så att jag bokade in en fjällvandring där det även finns historiska gamla gruvor. Första dagen i fjällen fick vi uppleva "gruvdag" med kolbullar vid gruvstugan. Ett välbesökt evenemang anordnat av Bruksvallarnas Byalag. Det ringlade en lång kö till kolbullarna, frasiga, goda, någon sorts fjällets take away.
Här sitter folk och mumsar kolbullar på fjällsluttningen.
Och vilken kaffeservering!! Oj oj vilken lyx, kokkaffe över öppen eld, kolla in den vackra plåtburken.
Jag fortsatte med en ensamvandring efter kolbullarna. Det blev en fin runda bort till Djupedalsvallen. På vägen dit passerade jag Blixgruvan med ansenliga högar av skrotsten. Och sen tillbaka mot gruvstugan igen via vikingagravarna och Messlingegruvan, eller Gammelgruvan som den också kallas. Den fyndigheten upptäcktes av en same vid namn Jonas Torkilsson Mittifjäll år 1685. Han visade platsen för Hans Olsson Blix som sedan tog åt sig både äran och belöningen på 300 daler. Jag fick faktiskt en del rysningar av tanken på hur mycket avskyvärda handlingar som begåtts mot den samiska befolkningen. Ett grönt gruvhål vid Messlingegruvan:
Gruvingång:
Här borrade man för hand innan sprängning med krut. Det går att se relativt många gamla borrhål:
Blommande ljung. Solregn i fjärran.
På väg ner genom fjällskogen. Blåbär och advents-mossa. Önskar en skön kväll! Eva
På måndagsmorgonen kom vi tillbaka till Göteborg med nattåg. Från en fantastisk fjällresa i bästa höst-tid. Ramundberget i Funäsdalen, det kan jag varmt rekommendera. Nära till fjället, enkelt att komma ut. Vi gjorde dagsturer åt lite olika håll, och jag gick en hel del för mig själv. Skönt att tänka i klar luft. Luften och stillheten. Jag har burit min Haglöfs, ryggsäcken som jag hade när jag var 20 år. Det var som att hitta ett inre/yngre skikt av sig själv. Ripbär i höstfärger vid Blixgruvan och Glimtjärn. Mittåkläppen som jag gjorde en topptur till. Så vackert med sol, regn och solregn. Med lätt packning och lätta steg. Fast mot slutet var det lite svettigt ska jag erkänna. Tre timmar tog det från utgångspunkten där vid Ljusnan och att komma upp på toppen på Mittåkläppen.
Mitt uppe på Mittåkläppen, 1212 m.ö.h:
Därefter en belöning med kaffe och fika på lä-sidan av Mittåkläppen. Men den finaste utsikt man kan tänka. Ibland lite regn, ibland sol, och med berg efter berg som tonade bort i fjärran.
Favorit: gott knäcke med smör på. Klara höstfärger.
Skarsfjället med nysnö, söndag morgon. Ljusnan. Jag har fått ny energi av att vara i fjällen. Nu vill jag ha fler turer, nära eller långt bort. Jag började med en tur till dansen ikväll. Så nu ska mina trötta ben få vila, efter både vandring och lindy. Sov gott! Eva
Oj oj, det har verkligen varit mycket som händer på en gång. Igår blev det helt klart att jag inte ska åka till Irak. Jag hade en inbjudan och ganska långt framskriden planering att delta i två internationella festivaler där. Ett stort äventyr. Men ju mer vi fick inblick i det rådande säkerhetsläget så har det blivit för starka skäl att inte åka. I mitt fall ska jag i nuläget prioritera familjen. De två andra medmusikerna som skulle följa med fick också tänka till ordentligt efter starka kritiska åsikter från familjen. Men det är helt klart ett mycket intressant perspektiv som öppnar sig. Krigsdrabbade länder ska givetvis få starta en stabiliserande process och kunna erbjuda levande musik från omvärlden. Jag hade gärna ställt upp på det men inte till vilket pris som helst. Nu är det fortfarande många musiker som kommer att åka till Zeriab Festival och Babylon International Festival, och kanske kommer jag att undra i efterhand om jag missade en fantastisk changs att se och uppleva en helt annan kultur. De irakier som jag haft kontakt med i både Sverige och Danmark har varit mycket trevliga och seriösa kontakter, som jag hoppas jag kan fortsätta kontakten med även sedan vi valde att tacka nej till festivalerna i nuläget.
Idag packar jag väskan för kaffe i naturen. Jag ska uppleva hösten på fjället, i flera dagar, min 40års-fjällvandring. Tack alla, släkt och vänner, som stöttade denna resa. Det ska bli underbart! Det blir Ramundberget, Funäsdalen! Återkommer med bilder.
Om man inte vill gå ut i regnrusket så kan jag rekommendera att uppleva naturen på Universeum i Göteborg. Fantastiska akvarier, kräldjur, regnskog med fritt gående grodor, fritt flygande fåglar, fritt klängande apor. Sen finns hela experimentsidan av Universeum där man kan lära sig massor av kul. Utställningarna växlar, det kan vara rymden, laserteknik, kriminalogi, väderprognoser och allt möjligt spännande.
Vilken skön dag för en tur med hojen! Här parkeade jag för att ta en lektion i Alexanderteknik. Bra för sången och balansen. Den lilla blå bilen framför är fin också, Citroen 2CV.
Gott sällskap, titta vilken vilken cool reg-skylt bilen har. På förmiddagen hade jag möte med Gabriella om vårt roliga bok-projekt, att ge ut de nordiska bröllopssångerna som jag samlat. Åh vad det är roligt att konkretisera arbetet med detta!
Vi hade en finfin kväll med fotografen Peter Lloyd. Jag avslöjar här några egentagna bilder på Nordic Wedding Music fotosession. Och nu väntar vi med spänning på Peters bilder....
Peter Lloyd in action, riggar och förbereder. Mikael Godée och jag. Gabriella Persson fotar oss.
Peter Lloyd, jag, Mats Eriksson, Mikael Godée. Jag fotar Gabriella: Kram, Eva
Nu kommer det nåt som ni inte har hört förut! Mikael Godée på sopransax och Mats Eriksson på gitarr, och jag på sång håller på att sjösätta en helt ny trio, Nordic Wedding Music. Mellan dröm och verklighet, fest, passion, färg. Gästartister kommer det att bli också om vi får som vi vill, från våra nordiska grannländer.
Kommer vi att lyckas få ihop 1800-talsbruden med nutiden? Nu har jag packat ner den hemmagjorda brudkronan med pappersblommor i en gammal projektorväska, tagit med fem klänningar, två par stövlar, tre par klackskor (röda italienska, svarta vintage 70-tals och Noa Noa-skor i guld) Massor med krimskrams som pärlor och sidenblommor, och sist men inte minst, en sorts spetsmudd som ska sitta på överarmen. Tveksamt om den ska vara med i slutändan, men värt ett försök. Durspelet och den svarta melodi-cittran med rosorna på får följa med. De är de vackraste. Vi fotar vid en strand vi Röda Sten när det blir kvällsljus. Vi har glädjen att ha Peter Lloyd som fotograf, det känns jättebra, och Gabriella Persson är stylist och idéspruta ihop med Peter. Det kan inte bli bättre. Idag ska vi göra historia och åstadkomma Nordic Wedding Musics första pressbilder!
Lite örongodis på en söndag. I denna sångstil sjunger man starkt, tänk den finska skrik-kören, Huutajat. Här är några fina klipp med Sared Harp-sång där bildspelet visar fina bilder på amerikanska ursprungsbefolkningen. Hur de kpplas ihop med Sacred Harp-sång vet jag inte exakt, mer än att textens innehåll i Idumea är mycket stark.
Amazing Grace i en folklig variant, även här Tim Eriksen:
Det kära nära vännerna som tar emot oss och kommer till oss fastän vi är tok-förkylda och under isen. Är med oss just därför. Tack. Tack. Tack.
En underbar vigsel i skogen där jag fick förmånen att närvara i den allra innersta lilla familjekrets runt brudparet, och sjunga och kula (Kula= ett av fler ord för lockrop i melodiska slingor, användes förr vid fäbodar) för dem så det ekade i skogen. Tänk att rösten finns där när man som mest behöver den! Helt utan problem sjöng jag med stor glädje för dem, och de hade själva bearbetat texten lite grann i sången "Vill du hålla mig kär". Så det var underbart att få sjunga en version som var helt ny och bara deras egen. Jag är så strålande glad för deras skull. Det var väldigt vackert. Jag visar bara bilder på platsen innan den lilla bröllopsskaran med vackra brudparet i mitten kom dit.
Resten av kvällen fick vi hjälte-hjälp av Cecilia som kom över till oss. Vi pratade, skrattade, gjorde pappersblommor, byggde brio-järnväg, läste Kalle och Hobbe. Vi åt sushi som Cecilia tagit med sig. Tack snälla! Det är skönt att göra saker med händerna. Kronan är nu i princip färdig. Här är några bilder som visar stegen i processen.
Vi tog säkert tio bilder på oss där lilla V gör olika roliga miner....
Nu har jag klätt kronans stomme med glansigt papper och limmat fast. Gemen ska sitta tills limmet torkat. Karlssons klister förstås, minns känslan från min barndom när Karlssons klister fastnar på fingertopparna och man pillar loss det igen. Ståltråden är lindad med sidenband. Hoppas jag hinner färdigt till måndag, så vi eventuellt kan ha med den i fotografering för Nordic Wedding Music.
Blommor av silkespapper. Det här har jag drömt om länge, att lära mig göra blommor av silkespapper.
Och igår hämtade jag ut ett par vintage röda italienska skor som jag fyndat i en tradera-auktion. Jag gick i dem hela kvällen, de passar perfekt, och mitt hjärta behövde ett par röda skor att gå i. Kvinnors hjärtan är inte lätta att förstå.
Skravelkrona med pappersblommor. Jag vill göra en krona med inspiration av brudarna från förrförra seklet. På måndag ska vi ta pressbilder för vår trio "Nordic Wedding Music". Mikael Godée, Mats Eriksson och jag spelar nordiska bröllopssånger. Det ska bli väldigt roligt att leka med utryck i fotot, vi får väl se om det blir användning för en krona, det kan jag inte lova, men det är roligt att tillverka en i vilket fall som helst. Man kan alltid öva sångtexter medan man pysslar.
De brudar för drygt 100 år sedan bar svart klänning och smyckades med hemgjorda kronor av ståltråd, vackra band, pappersblommor.
De överdådiga bröllopsutsmyckningarna en brud skulle bära ägdes av brudkläderskan, en av byns kvinnor som hade uppdraget att klä brudarna, ett uppdrag med anseende. Det var mängder av vackra band och spetsar, pärlor, krimskrams och pappersblommor. Landet lagom, vad är det? Det ska vara mycket!
Jag har sport att du ska gifta dig och jag har sport vem du ska ha. Ja, du ska hava en hjärtans vacker flicka som är riker och står sig bra. Du må taga den och du må tacka, du må kyssa den och du må klappa, du må tro att hon har silverknappar med gulljuveler och pampidoser och pärlekransar och pärlepipor i vartenda hår, sa'n!
Visan här är från Bjursås i Dalarna. Det berättas att det i Bjursås i början av 1900-talet kunde finnas över 60 olika delar i en brudkläderskas förråd. Mässingskrona med hängande löv, kvistar med guldblommor och röda rosor, krans av konstgjorda blommor, en rosett med nedhängande band med konstgjorda blommor och blad som fästes i nacken istället för slöja. Det var sidenband i knippen att fästa på kjolen, pärlhalsband och små buketter av blommor att fästa på kjolen.
Här är stommen, av dubbelvikt papp från en Corona ölkartong.
Instruktionerna till att göra denna krona finns i boken " Krona och Krans, smycka till fest och bröllop" utgiven av Svenska Hemslöjdsföreningars Riksförbund.
Finns att köpa direkt av mig, 80 kr plus porto. Maila gärna, info(at)evarune.se
Martin Nyström på DN har gett oss högsta betyg i sin recension:
Gunnar Eriksson, Eva Rune och Götebogs kammarkör: ”Så vill jag sjunga”Publicerat 2010-09-01 Det börjar med ett bländande ljus: en majsol och en vårluft som är så rusig att man tappar andan. Men snart skymmer det, extasen byts till en längtan och känslan byter fokus från det man har till det man mist. ”Så vill jag sjunga min sång för dig, som om du min egen vore” sjunger Eva Rune med en elegisk ton som både tröstar och river upp. Det här albumet är körledaren Gunnar Erikssons största stund på skiva. Där han med sina unika körarrangemang skapar hisnande överfarter mellan folkvisa, koraler, medeltid, renässans, barock och modernism. Här kan en latinsk djäknesång alstra en svensk psalm, ett mustigt skillingtryck blandas med en himmelsk medeltida polyfoni och ett senmodernistiskt flöjtsolo leda känslan i ett urnordiskt vemod. Här förenas också till slut ”Byssan lull” med den sene Bach som vore den en vaggvisa som sjöng hela kosmos till ro.