På hemväg från gårdagens konsert. Sagan om de två tornen..... gruvlave vid Falu gruva, världsarvet.
På scen i växthuset, Groa i Wassbo. Min banjo poserar glatt i sin goa fåtölj, strax innan konsert.
Svävande mikrofonstativ. Lätt att råka sätta i gungning. If it aint got that swing, it aint mean a thing. Kvällens konsert blev en samling visor som för mig handlar om resa, vandring, att vara på väg. Såväl i lvet som på sommarens turnévägar. Det blev danslåtar, polskor och schottisar, med inspiration från både ogontz i USA och förra veckan i Herräng. Jag sjöng två Sacred Harp-låtar, min nya upptäcktsresa bland amerikansk rootsmusik. Många andra favoritvisor hanns med under kvällen och det var en otroligt kär och nära publik, tack för ert stöd, det betyder så mycket att få dela musiken med er! Det lever jag länge på. Avslutsningsvis sjöng jag en Tove Jansson-visa, " Det finns så många vägar man gärna ville gå...". Som extranummer blev det gruvarbetarsånger, något som är svårt att inte ta med i ett konsertprogram.
Det är tredje året jag sjunger hos Kate och Per-Åke Andreasson i Vassbo, alltid en underbar upplevelse att uppleva smakerna av hemodlat i fikat, se pelargoner och andra makalösa blommor.
Äntligen en till som jag, som älskar att se former och färger på termosar från förr. Kaffe-kultur när den är som bäst.
Idag blir det nya musikaliska äventyr, Slaggstensfestivalen vid Lilltorpet. Mitt varma tips är att komma och lyssna på Jennifer Ferguson och Rickard Åström som spelar kl 19 från stora scen. Själv gör jag vallmusik vid vattnet ca 22.30. Med viss aning om att programmet kan förskjutas.Soliga hälsningar från Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar