Liten kvällsfunderingsstund. Ensam i köket. Hittade en bra bild men den har inget med denna dag att göra, och just därför. Det är bra att fästa ögonen på livet utanför flyttkartong-stadiet. Jag fäster blicken på att det ska bli vår igen, att det ska komma något nytt runt hörnet. Frid, frihet, acceptansen av en mängd känslor. Det känns faktiskt väldigt bra.
Många turer upp och ner för vindstrappan blir det varje dag. Nu börjar det synas mer och mer att huset faktiskt töms på grejer. Förråd och vind har fått mera luft, färre saker och istället vadar vi omkring bland flyttkartonger och högar i varje rum. Det sägs att det kräver mycket energi när man ska ta beslut. Och så är det förstås, det finns en viss gräns hur mycket man kan fatta beslut om vad som ska vara kvar och vad som ska vidare.
Igår var det dans, som vanligt på måndagar. Fantastiskt. Det var sagolikt roligt, fast jag borde vara trött. Vet inte vad som händer, men det bara flyter på med dansen nu, känns som om det får mig att sväva. Vem behöver inte det? Musiken kommer in i varje cell i kroppen.
Idag har jag angripit de mest undangömda hörnen i alla förråd. Det gick bra med god hjälp av John Lindberg Trio, Miss T-bones, Louis Prima, ZZ Top, och annan rock n roll. Allt går lite lättare om man dansar samtidigt.
Eva
Gillar detta; särskilt dina slutsatser om dansen. Bra med en påminnelse, tack!
SvaraRaderaOch lycka till med alla beslut bland kartongerna!
Så fin bild på Vera och frihetsgudinnan- för det är väl hon som man ser i skuggan?
SvaraRaderaJo, frihetsgudinnan är det :-) Dansen ja, den kan lindra lite men kanske inte har svaret på allt. Hjälper att bli lite mer förankrad i nuet.
SvaraRadera