Två KUR-ansökningar i år

Livet är härligt, en isglass vid busstationen i Hällefors.

Så var det gjort. Idag är on-line ansökningar för mina två mest aktiva musikverksamheter på hemmaplan inskickad till KUR, Statens Kulturråd. Dup Eva Rune och Mattias Pèrez, duo Eva Rune och Mikael Godée. Jag är så nöjd att det är gjort, för det har legat över mig sedan slutet av april. Det tar tid att göra en gedigen verksamhetsplan inklusive budget och jag har lagt ner åtskilligt med tid på detta. Ofta med en molande känsla att det tär på ens självförtroende. Det känns utelämnande att peta in sina konstnärliga drömmar i små boxar och sätta siffror på allt. Det finns en oro att inte förstå blanketterna. För den exakta verksamhetsplanen för 2011 är förstås inte skriven i sten ännu. I mitt yrke sker många saker genom att man griper tillfället när det kommer.

För att klara detta omfattande administrativa jobb har jag varit tvungen att kroppsarbeta. När jag målat verandan så har jag kunnat tänka bättre. Det låser sig annars om jag bara sitter framför en dator långa stunder i sträck. Nu är även verandan snart klar. Idag målades sista strykningen på de blå bräderna, under tak och med ljudet av sommarregn. Jag har dragit bort maskeringstejp. Imorgon ska de blå bräderna skruvas på plats igen. P gr av regnet idag kunde jag inte slutföra den vita målningen på räcken runtom, de var för blöta.

Det känns givetvis väldigt bra också att ha en så tydlig plan för vad vi vill göra. Så även om inte Kulturrådet beviljar oss stöd för våra omkostnader så har vi ändå en tydlig målsättning nu. När det ska ske, var det ska ske, och vad som ska utvecklas i vår musik. Våra samarbetspartners, våra gästsamarbeten med andra musiker. Det är himla häftigt att se allt detta dokumenterat.

Konstigt nog så kan jag inte riktigt släppa stressen och bara njuta. Det krävs nog lite sommar och semester för det. Det blev inte läge att sticka iväg och dansa ikväll, det brukar annars vara ett garanterat släppa-loss/lycko-piller.
Efter regn kommer sol, så var det va?


Imorgon blir det bra tillfälle att fira igen, farmor fyller år! Det blir hoj-åkning hela eftermiddagen tror jag, div ärenden. Först till tandläkaren, och sen äta tårta. Tur det inte var tvärt om. Som belöning till mig själv efter detta långa skrivarbete med Kulturrådet så ska jag gå till Dansbutiken och unna mig något nytt till sommarens alla danser. Herräng inte minst.

Nu ska jag försöka återhämta mig. Finna tillbaka till energi och så. Det tar på krafterna på ett alldeles särskilt sätt att djupdyka i administration.

Önskar fin kväll.
Eva

måla veranda och tänka

Idag ägnades mesta delen av dagen åt måleri, strykning nr 2, både det vita och det blå. Bin och sommarflugor surrade, syrenen doftade, fåglar sjöng. Det är inte alls så tokigt att stå ute och måla. Samtidigt ger jag plats åt tankarna. Finna sig själv. Planera för ansökningarna till Kulturrådet. Då går det undan när man sedan sätter sig och skriver.

Här är lägesrapport med målningen. Det är så skönt att arbeta med något där man ser så snabba resultat.





Så vill jag tipsa om en blogg jag såg idag. Min alexanderteknik-lärare Barbro skriver här:
http://alexanderteknik.blogspot.com

I Falun i helgen såg vi en fågelunge som just flugit ur boet. Den gjorde sig osynlig för oss i gräset.


Mattias Pèrez och jag förbereder oss för vår konsert i Ransäter. Jag har en fantastisk kampsång som jag gärna skulle plocka in i låtlistan. Hazel Dickens sjöng den, jag gillar den för många olika orsaker, men just nu för att den uppmuntrar oss att stå upp för vad vi tror på. Det känns viktigt att göra nu när det är högaktuellt med Ship to Gaza.

Här är hela historien om Jock Yablonski för den som har specialintresse av kolgruvor och facklig aktivism. Jag har funnit denna text på en hemsida (http://www.appalachiacoal.com/yablonski%20murder.htm) och hoppas de tycker att det är ok att sprida budskapet.
About forty years ago on a Monday morning in the quiet town of Clarksville, Pennsylvania, Joseph "Jock" Yablonski was found by his son slumped in an odd kneeling, collapsed position, head resting against an end table, dead; 5 bullets had been pumped into him. His wife, Margaret and their 25 year old daughter, Charlotte, had also been shot with 2 bullets each and left to die in adjoining bedrooms. Mining activist, Yablonski was viewed as a serious threat to incumbent United Miner Workers President Tony Boyle and a pre-planned effort to eliminate the challenge resulted in the untimely deaths of Joseph Yablonski, his wife and daughter.
The events leading up to the "murder-for-hire" scheme were directly related to the United Mine Workers Union (the powerful Presidential Position) and the Appalachia coal fields. According to reports, John L. Lewis, President of the United Mine Workers Union from 1920-1960 was idolized by miners and their families. Lewis was ranked somewhere near Moses historically and as holy as the Catholic Church. It was an ordinary sight for miners to display on walls in their homes the picture of John L. Lewis right beside the Saints. The Office of the President of the United Mine Workers of America was very powerful with strong political connections.
Yablonski's history of almost 40 years associated with coal mining began as a boy in the coal fields. As a result of his concern for the miners, he became involved in mining politics, best known for his organizational efforts in the Appalachian highlands. Following elections to key positions in the UMW, Yablonski often contemplated whether he would some day become one of UMW's elite Presidents. In 1960, John L. Lewis retired; however, Vice President Thomas Kennedy succeeded in that position with Tony Boyle appointed to the Vice President's Chair by Lewis. Suffering from ill health, Kennedy died on January 19, 1963 which automatically promoted Boyle into the office of the President.
Jock Yablonski, continued to rise in the ranks as an activist. He was described as a gritty, straightforward miner in stark contrast to Tony Boyle who dressed in conservative suits, was short, cautious and usually averted eye contact. Boyle was prone to backing up verbal statements with mounds of documents. The conflict between Yablonski and Boyle began when President Boyle insisted on promoting his ideology of not disturbing the labor peace. At the same time Boyle was empowering his own position as President by making the union's 24 districts trusteeships; therefore, taking away their voting rights, as well as giving his supporters, the pensioners, full voting rights.
Following a volatile UMW annual convention held in Bal Harbor, Florida in 1964, the conflict mounted and was coming to a head early in 1965 when Yablonski convinced three powerful State Pennsylvania Senators to broaden an amendment to include miners in the soft-coal field suffering from pneumoconiosis (black lung) to receive compensation as well as those working in the anthracite (hard-coal) industry. (The original Bill only covered hard-coal miners who were less susceptible to the condition). The Governor of Pennsylvania, Scranton, backed the bill and on October 8 signed it into law. Boyle treated this event as insubordination from Yablonski and removed him as president of District 5.
The fatal blow came the foggy, hazy morning of November 20, 1968 in Farmington, WV when Consolidation Coal #9 blew due to a change in temperature resulting in a methane explosion that left 78 coal miners underground to die following a total of 16 explosions. Boyle's impersonal behavior at the site and his praise of Consolidation Coal Company enraged Yablonski and through the combined efforts of consumer advocate Ralph Nader and Congressman Ken Hechler of WV, Yablonski announced his candidacy for Presidency of the UMW on May 29, 1969. Boyle viewed this as a serious threat to his powerful position and devised a "murder-for-hire" scheme to eradicate the opposition.
Hit men, Aubran "Buddy" Martin, Paul Gilly and Claude Vealey were all convicted shortly after the gruesome murder but it took nearly 5 years to connect the murder to the source, Tony Boyle. In April, 1974 justice was served when 1st degree murder charges were handed down to Tony Boyle for the "murder-for-hire" scheme of Joseph Yablonski, Margaret Yablonski and Charlotte Yablonski. Tony Boyle received a life sentence and died in prison.

RFoD i dialog med Kulturrådet

Ett viktigt möte med Kulturrådet avklarat idag. För RFoDs utveckling och framtid. Irene Ala-Jukuri och jag, två från styrelsen i RFoD fick tillgång att låna Kennet Johanssons öron för att vi skulle ge vår bild av folk- och världsmusik-genrens utvecklingmöjligheter. Kennet Johansson är generaldirektör för Kulturrådet. Förutom Kennet så deltog även Benny Marcel, avdelsningschef för konst och kultur, och Luciana Marques, handläggare för tonsättare, musikarrangörer och fria musikgrupper.
Här sitter vi, Irene och jag, och slappnar av efter mötet i Kulturrådets ljusa vita lounge.


Det är mycket förmånligt att få träffa chefen för Kulturrådet, han är en mycket upptagen person. Särskilt i dessa tider då kulturlivet står i en större omstöpning. Han är så upptagen att vårt möte kortades ner från 60 till 40 minuter. Då är det bra att vara van vid improvisation, att fånga bollen snabbt och vara effektiv. Något som jag gillar.

Det är just med anledning av omvälvningarna i kulturlivet som vi i RFoD bett att få tid för en träff. Vi vill värna och slå vakt om genren i stort, proffs, amatörer, arrangörer, och skissa upp i stora drag vad RFoD gör för insatser idag. Och så hade vi tre huvudpunkter med oss där vi just nu behöver en tät dialog med Kulturrådet och flera andra aktörer.

* Stallets framtid på Nybrokajen. Vad händer efter att Rikskonserter läggs ned? RFoD är glada för att kulturutredningen skrivit att RFoD bör ta över Stallet och driva det självständigt.

* Folk- och Världsmusikgalans framtid. Vi vill säkra dess fortlevnad efter att Rikskonserter läggs ned. Galan är det bästa vi kan göra för att visa spets och bredd i genren, den fina konstnärliga utveckling vi lever i nu.

* Mångkultur. Det pratas ofta om mångkultur, och lite görs. RFoD kan och vill öka sin insats och erbjuda artister med annan bakgrund än den nordiska ett stöd att etablera sig i branschen.

Kennet, Benny och Luciana var imponerade av allt som RFoD gör, och Irene och jag gjorde en bra presentation som gav mycket plats åt det positiva. Det här gör RFoD, det kan vi, vi har kompetens på området, vi har nätverken. Men vi fick också tillfälle att belysa orättvisorna, hur det fria musiklivet får nöja sig med smulor jämfört med de stora institutionernas resurser. RFoDs alla medlemsarrangörer runt om i landet delar på ett årligt arrangörsbidrag som är lika med Kungliga Operans kostnader för en enda dag. Alla artister som gått musikerutbildning på landets högskolor har inte produktionsstöd/produktionsresurser på någon institution i landet, det saknas mycket i infrastrukturen i vår bransch. På RFoDs kansli gör personalen långt mer än de ska och vi i styrelsen är oroliga för deras hälsa på grund av hög arbetsbelastning.


RFoD gör så många olika projekt som alla förtjänar att presenteras ingående, men jag får stoppa här. Det skulle bli ett oändligt långt blogg-inlägg. Men för den som vill så finns det mesta att finna på www.rfod.se
Och kom och delta i Gala och Förbundsstämma, 23-25 april! Där händer det! Prisgala, konsert, dans, seminarier, RFoDs förbundsstämma. Så oavsett om man helt enkelt vill festa loss med folk- och världsmusikbranschen, eller fördjupa sig i nya kulturpolitiken, så har man all anledning att dyka upp.

Med uggla och memma

Hej!

Man ska inte göra det för lätt för sig om man ska dricka en kopp kaffe. Vi gick 20 minuter rakt ut i skogen med våra vänner för att dricka kaffe igår. Det märkliga är att man på denna korta promenad kommer till platser som känns så avlägsna och exklusiva. Vättlefjälls naturreservat. Efter en brant backe kommer man upp på en platå med uråldriga knotiga tallar, stup och myrmark.
Nästan som i Fjällen. Men detta är bara skenbart. När vi dukat upp vår picnic kunde vi klart och tydligt höra hur någon ivrig människa körde cross i närheten. Det gör inget, det är fint ändå. Kaffet smakar så gott när man är ute. R's fantastiska valnötsbröd med prästost på. De finaste vännerna i en liten klunga nära, nära en. Kanske är det något i ens reptilhjärna som säger att så här ska det vara. En bit mat ute i naturen. I synnerhet kaffet. Kaffet måste våra förfäder känt en extra stor glädje inför.

Vi hade nattsudd igår i sällskap av en liten uggla som hoade i skogsbrynet. Jag blir lycklig varje gång jag hör en uggla. Det var den som säger Ho-o (paus) ho-ho-ho-hoo. Vi gick ut på balkongen och lyssnade lyckliga, fast det regnade. Vi gick in igen och lyssnade på musik, pratade om stora saker. Tack för att vi har såna vänner!
Och så åt vi memma, den finska påsk-desserten. En brödaktig maltsmakande pudding, lite svår att definiera. Med kaffegrädde och lite strösocker. Denna tradition kommer från R's finlandssvenska släkt. Jag gillar memma. Det skulle till och med passa bra med en liten bit memma till frukost nu.



Det är mysigt att vara först upp, de andra sover. Att vara ensam i köket och det regnar utanför.

Jag ser fram emot denna dag. Det blir en händelserik dag, absolut. Hoppas jag kommer att klara det.
Ljudtekniker Håkan och jag ska prata mixning och mastring av kommande cdn.
Irene och jag ska förbereda vårt möte med Kulturrådet. På en timme ska vi klara att skissa upp hela dagsläget i folk- och världsmusikbranschen och få dem att förstå den enorma utveckling som skett under lång tid, och hur det ska bli härnäst nu när hela kulturlivet stöps om.
Det är som examensprov för mig i RFoD-kunskap.
Och ikväll ska jag dansa. Det är en riktig magnet för mig, en belöning efter en lång dags fokuserat arbete. När jag dansar svävar jag. Släpper allt det där som bor i min ryggsäck. usch, jag har en alldeles för tung ryggsäck. Men dansen är den bästa hjälp jag kan få. Skulle tro det är snudd på rent medicinsk hjälp, dansen. Som en löpare som inte kan vara utan kicken av att springa. Jo, nog är jag djupt inne i beroendet. Tur att det är lindy hop och inte nåt annat jag är beroende av.