Med uggla och memma

Hej!

Man ska inte göra det för lätt för sig om man ska dricka en kopp kaffe. Vi gick 20 minuter rakt ut i skogen med våra vänner för att dricka kaffe igår. Det märkliga är att man på denna korta promenad kommer till platser som känns så avlägsna och exklusiva. Vättlefjälls naturreservat. Efter en brant backe kommer man upp på en platå med uråldriga knotiga tallar, stup och myrmark.
Nästan som i Fjällen. Men detta är bara skenbart. När vi dukat upp vår picnic kunde vi klart och tydligt höra hur någon ivrig människa körde cross i närheten. Det gör inget, det är fint ändå. Kaffet smakar så gott när man är ute. R's fantastiska valnötsbröd med prästost på. De finaste vännerna i en liten klunga nära, nära en. Kanske är det något i ens reptilhjärna som säger att så här ska det vara. En bit mat ute i naturen. I synnerhet kaffet. Kaffet måste våra förfäder känt en extra stor glädje inför.

Vi hade nattsudd igår i sällskap av en liten uggla som hoade i skogsbrynet. Jag blir lycklig varje gång jag hör en uggla. Det var den som säger Ho-o (paus) ho-ho-ho-hoo. Vi gick ut på balkongen och lyssnade lyckliga, fast det regnade. Vi gick in igen och lyssnade på musik, pratade om stora saker. Tack för att vi har såna vänner!
Och så åt vi memma, den finska påsk-desserten. En brödaktig maltsmakande pudding, lite svår att definiera. Med kaffegrädde och lite strösocker. Denna tradition kommer från R's finlandssvenska släkt. Jag gillar memma. Det skulle till och med passa bra med en liten bit memma till frukost nu.



Det är mysigt att vara först upp, de andra sover. Att vara ensam i köket och det regnar utanför.

Jag ser fram emot denna dag. Det blir en händelserik dag, absolut. Hoppas jag kommer att klara det.
Ljudtekniker Håkan och jag ska prata mixning och mastring av kommande cdn.
Irene och jag ska förbereda vårt möte med Kulturrådet. På en timme ska vi klara att skissa upp hela dagsläget i folk- och världsmusikbranschen och få dem att förstå den enorma utveckling som skett under lång tid, och hur det ska bli härnäst nu när hela kulturlivet stöps om.
Det är som examensprov för mig i RFoD-kunskap.
Och ikväll ska jag dansa. Det är en riktig magnet för mig, en belöning efter en lång dags fokuserat arbete. När jag dansar svävar jag. Släpper allt det där som bor i min ryggsäck. usch, jag har en alldeles för tung ryggsäck. Men dansen är den bästa hjälp jag kan få. Skulle tro det är snudd på rent medicinsk hjälp, dansen. Som en löpare som inte kan vara utan kicken av att springa. Jo, nog är jag djupt inne i beroendet. Tur att det är lindy hop och inte nåt annat jag är beroende av.