Following the star

Good day dear reader,

today I want to put the light on why art is an important part of society progress.

A very interesting result I've heard of is the systems for upholding free culture with free lance artists in a country will indicate how this country have it on economics over all. Countries in Europe with exsisting systems of support for their free artists also see a better economy in business and society. Countries with non-exsisting systems for free artists face some serious problems with the same. Today it's about Italy and Greece in Europe who don't support arts like some other countries do on a national level. Italy focus only on their historical buildings and call that supporting culture. But it's not that we are talking about, it's the possibilities for artists to live and work as artists without being forced to be commercial. Experimental art has to have a place too. Arts has to be diverse, otherwise it dies from mono-culture starvation. The same as in ecological systems, each spieces has a place in the network.

The interesting question is if it's culture itself that make a country flower? Yes, many researches has been done in this, and it's quite well known that culture helps us a long way in the democratic processes and most of all, to understand ourselves and others. What it is to be a person, a human. To feel what our history was, and to get courage to move forward.

I think of the democratic process in South Africa. Songs and dance kept the whole process going forward in times of big trauma. It made people not only survive, but to be able to create one of the finest revolutions ever happened. Yes, many died, but it could have been a much worse scenario with war on another scale.

Pussy Riot is another example. They have put a snow ball rolling, and Putin is terrified and has banned Pussy Riots music. Wich probably only will feed the democratic process even more. It will be interesting to see what's coming up next there.

The Arabic Spring is yet another example where many artists play an important role to be the voice of the people when the powers oppressing are trying to silence that voice.

Who said arts is just for amusement? Go ask theese brave artists who are risking their lifes.

Like the three wise men who followed the star.....there is no other way but to follow the light.

I can recommend you to visit Alfons Karabudas blogg on artists role in democratic process.

On the web site of Freemuse I read: All that is banned is desired.



Warmest wishes from a beautiful winter-Göteborg.  -8°C out doors, but in my heart it's a fire for the love of arts.

Eva

(the picture I've found on facebook, it doesn't tell who made it, please contact me if you have any wishes with my borrowing of the picture.)

Folkmusic sustainability

Rain and sun, sun and rain, Gothenburg seems to have it all!
Among other things today, I've been reading the document that RFoD, SSR and Folkdansringen and more instanses are working on. I'm so proud of our collaboration between all the national associasions in the field, that take part in this work of the document. I'm so proud to read this now, we have been working for years to make a compleete survey/research of the whole situation for our genre folkmusic and folkdance in Sweden. In its wider sense including all forms of it, multi cultural, worldmusic, the whole rainbow of musical colours, both traditional and experimental, contemporary. Phew, imagine how big that is to make a survey! Many people has been involved in doing this of course.

The purpose of the text is to find political goals for the next 5 years, where do we stand today, and where are we going the next period? Where's the weak points and where's the strength in our genre?
So this has been my joy today, to see that we have actually worked all the way to a good document where great parts of the genre is represented, the professional sides as well as the amateur sides. In this, prof/amateur, we are so closely linked together and that is one of our strength to the whole picture.
The document is still under construction. Soon soon it's going to be released for public!

Yesterday I started a 7-week intense course in Alexander Technique, for my teacher Barbro Olsson that I study for since many years. So I'm just about to do my home work for that: to lie down on the floor with a few books under my head and just be there relaxing my back. For 15-20 minutes let my neck and back rest and be stretched out by gravitation and the support of the hard floor. Sounds strange? Not at all. This is the real deal. Let the body work as it's designed to do. Let the spine stretch out. Alexander Technique works deeply in your motional behaviours and allow you to find the healthy habits in body movement. Essential to have the best way to perform and to sing.

You've got spine!

Eva

Säkra Stallets fortsatta utveckling, och en liten film

Idag åker jag till Stockholm.
Irmelin ska repa, Maria Misgeld, Karin Ericsson Back och jag. Fantastiskt roligt!

Och imrgon ska vi sitta i möte hela dagen, VU och kansliet i RFoD. Viktiga diskussioner om hur vi ska säkra Stallets framtid. För vi tror verkligen att den typen av scen behövs i Stockholm. Det är en mindre scen, och det behövs just scener i det formatet där publik och musiker kommer nära varandra. Just det utbud och den verksamhet som finns på Stallet saknar motsvarighet i Stockholm och det skulle vara väldig förlust att lägga ner. I ett enda pennstreck kan fungerande verksamhet försvinna, sånt som tagit 10 år att bygga upp. Så kom med och visa vad ni tycker! Vi behöver många röster för Stallet.

När det är många saker som kräver vår kamp-vilja och solidaritet så får vi ta till vara de vackra guldkornen i vardagen. Det faktum att våren är på väg. Ljuset ger oss ny energi att klara av det vi står i. Stanna upp och njut.

Och här är en favorit bland Miranda July's underfundiga kortfilmer:




Kram!
Eva

Stallets framtid i Stockholm

Många fantastiska upplevelser har utspelat sig på Stallet Folk och Världsmusik i Stockholm. Här är ett av mina favoritminnen, 2006, Mattias Pèrez och jag släppte vår första cd. Ett personligt minne. Och alla som varit någongång på Stallet, som artist eller publik eller dansare, har säkert sina egna personliga minnen.
Stallet är en scen för levande musik, och engagerar främst artister bosatta i Sverige, och drivs av RFoD, Riksförbundet för Folkmusik och Dans.
Som ordförande i RFoD vill jag nu uppmuntra er alla att komma med era synpunkter på vad scenen och dansgolvet Stallet Folk- och Världsmusik betyder för Stockholm och landet i stort.

Vi ska nu i vår ska vända oss till alla som berörs av Stallets verksamhet och opinionsbilda för Stallets framtid. Vill ni hjälpa oss och skriva ett brev om er syn på Stallets betydelse? Stallet har inte bara en funktion i Stockholms kulturliv utan betyder mycket som nationalscen för hela landet.

Stockholms Stad har i januari gett besked till Stallet att de inte längre tänker stödja verksamheten. Bidraget halveras 2011 och ska tas bort helt 2012. Detta får givetvis stora konsekvenser för verksamheten på Stallet. Statens Kulturråd ställer sig också undrande till denna hastiga omställning då Stockholms Stad tidigare har visat uppskattning för verksamheten på Stallet. Statens Kulturråd har också sagt att de tänker fortsätta stödja Stallet, men som vanligt gäller det att man har lokalt stöd för att åtnjuta statligt stöd.
Stallets mål och mening är att vara ett vattenhål för folk- och världsmusik och dans. Det som gjort oss unika är den stora bredden av nordiskt och invandrat och att här har artister bosatta i Sverige kunna visa sin konstnärliga kreativitet. Stallet är också en plats för kompetensutveckling i vår genre, här görs seminarier och kurser. Skolföreställningar och danskvällar står också på verksamhetslistan.

Skriv gärna också på Stallets facebooksida.


Varma hälsningar,

Eva Rune, ordförande i RFoD.

Kulturarvet i dagens mångkulturella samhälle

Idag har jag pratat om hur RFoD ser på svensk och invandrad folkmusik, kulturarvsfrågor i stort och nationalistiska rörelsers historia. Varför just folkkulturen varit och är en älsklingsfråga för nationalister.
Varför vill någon särskilja kulturer åt? Varför det? Vad är problemet? Jag och många jag känner tycker ju att det är underbart att få upptäcka nya former av folkmusik, traditionsmusik i ständig levande utveckling. Kultur är möten mellan människor. Ibland ser jag att intresse för en gren av folkmusikträdet gör att man upptäcker en annan gren av folkmusikträdet. Man lär sig uppskatta nyanser och dialekter likaväl som nyskapande former där artisterna når helt oanade höjder genom att våga tänja på gränserna.

Dagens samtal skedde på Hemslöjdskonsulenternas höstträff. Det var jätteintressant att få en historisk redogörelse som Per Wirtén gav oss. T ex från tidigt 1900-tal i USA. Där hade de en nästan identisk debatt som vi ser idag. I USA på den tiden stod de inför att diskutera den nya invandringen till USA. Invandrings-stopp, assimilering där alla blir lika, kulturpluralism eller kosmopolitism. Ja, det var väldigt roligt att höra hur människor i alla tider brottats med liknande frågor vi ser idag. Hur våra traditioner/rötter gav upphov till nya kreativa utryck. Några människor vill inte låta sig definieras in i en kultur. Några har många identiteter. "Bindestrecksmänniskor" som t ex italian-american. Några vill just bevara sin kultur för att de har flyttat. Jag har ju själv mött en del sverige-amerikaner som är stolta över sina rötter. Jag har också mött amerikaner som äääälskar svensk folkmusik, äger svensk folkdräkt, men är japan-amerikan eller har rötterna i Ungern.

Men vad har egentligen musik för nytta av nationsgränser? Ingen alls skulle jag vilja säga. I västra Sverige är folkmusiken mer besläktad med norsk folkmusik än med folkmusik från östra Sverige. Visst, jag sjunger gärna sånger som är skapade i en miljö som jag räknar som min lokala miljö, men det står inte i motsats till att utforska och njuta av musik från andra håll.

Musik förenar snarare än skiljer åt. Det argumentet dök upp idag hos hemslöjdskonsulenterna. Även slöjden fungerar så, den förenar. Den är trans-kulturell. Som folkmusiker känner jag mer samhörighet med en annan folkmusiker oavsett etnicitet, än vad jag känner samhörighet med en golfare.

RFoD betyder Riksförbundet för Folkmusik och Dans. I namnet RFoD finns det ingenting om etnicitet. Det är för att vi inte gör någon skillnad på etnicitet. Vi jobbar för alla folkmusikers och folkdansares lika möjligheter att delta i det levande utövandet, nutida folkmusik och folkdans. Erfarenheter säger att det inte skett något utslätande av traditionerna för det, tvärtom. Folkmusikbanden som haft någon form av crossover i sin musik gjorde så att många unga upptäckte folkmusik och förkovrade sig. Aldrig förr har vi haft så många unga skickliga utövare i genren. Tack vare ett öppet och tillåtande klimat med många influenser skulle jag säga.


Eva

Mångfald är bra 2

19 okt Brunnsparken, Göteborg. Folkmusiker mot främlingsfientlighet.
Tjofaderalla-folkmusik för alla!

Jag sitter och reflekterar här vid köksbordet efter att ha lyssnat på debatt i tv. I Gomorron-soffan idag strax för kl 7 debatterade RFoDs Lars Farago med SDs Mattias Karlsson.

Ett grundläggande ställningstagande, varför ska samhället stötta kulturyttringar? Det är en stor fråga som inte ofta debatteras.
Lars svarade på påståenden som att stora summor går till mångkulturen, vilket det inte gör. Vi som följer utveckling och statistik på folk- och världsmusik ser att just de invandrade folkmusikerna i Sverige marginaliserats under de senaste åren. Jag tror inte att SD är pålästa i frågan om folk- och världmusik. Deras bild stämmer inte med vad yrkeskåren, högskoleutbildningarna och de stora amatörorganisationerna inom folkmusiksverige har sett inifrån genren. Och jag tror vi utövare har bättre inblick än de.

Jag tror att man kan se både kultur och idrott som viktiga positiva krafter som förenar medborgare och skapar meningsfulla samahang att leva i. I både kultur och idrott behövs en bred bas av amatörer och en spjutspets av yrkesverksamma. Det är samhällsekonomiskt klokt att stötta detta. Det slukar inga stora summor och det ger en oerhörd samhällsvinst. Särskilt i det fria musiklivet förmeras varje krona staten ger på ett sällsynt bra sätt, p gr av att vi yrkesmusiker spelar för hyfsat avtalsenliga gager på scener som drivs av ideella, oavlönade krafter. De ideella inom både kultur och idrott är eldsjälar som samhället behöver. Samhället behöver också de yrkesverksamma, de är utvecklare av området, de är förebilder för andra.

Sd's Mattias Karlsson menar att kulturpengar måste prioriteras till enbart det som är ursprungligt svenska kulturyttringar som t ex hembygdsrörelse, svensk folkdans och svensk folkmusik. Han påstår att kulturpengarna måste tas från områden som utbildning och sjukvård.

Man kan också se på saken att vi blir friskare av t ex kultur och idrott. Det finns mängder av forskning som stödjer detta.

För mig och många med mig i min genre folkmusik blir detta utestängande av övriga folkkulturyttringar hos svenska medborgare något högst konstruerat eftersom vi redan har en positiv sida-vid-sida-verklighet.
Varför ska vi ta bort det?
Varför ska vissa medborgare stängas ute?
Varför ska politiker lägga sig i vår frihet och öppenhet för andra kulturer?
Utvecklingen har gått framåt på detta integrerande område, varför ska vi backa tillbaka då?

Vi som själva spelar, sjunger och dansar svensk folkmusik ser inte något hot överhuvudtaget där världskultur skulle ta resurser och utrymme från oss? Kultur behöver leva och frodas i en mängd olika kulturinfluenser, och vi lever nu i en global tid där kulturflödet är obegränsat via internet och våra resvanor. Framgångsrika företag förstår att kunna kommunicera globalt och att det är en tillgång i affärslivet att ha mångkulturell kompetens. Nej, vi vill inte bli förknippade med främligsfientlighet, för det finns inget sånt i folkmusikens karaktär. Musik har alltid varit och är ett globalt språk och det är lätt att mötas i den positiva bemärkelsen. Vi folkmusiker känner en samhörighet med varandra och vi vill delta i positiv samhälssutveckling, oavsett hud/hårfärg.

Vi folkmusiker ska inte bara vara arga på SD.
För trots att de är okunniga i ärendet så har de hjälpt oss belysa viktiga frågor, att media har börjat ta in oss i rikspress och tv. Vi vill ha mångfald och att det är positivt med det rika utbud av folkliga kulturer vi har i Sverige. Jag tror SD gör världskulturen en tjänst fast det inte var deras ursprungliga syfte. SD för en orimlig politik där kulturpengarna ska styras efter deras apartheid-ideologi. Om Sverige är just demokratiskt så ska kulturpengarna fördelas som en spegelbild av de som bor här och betalar skattepengar. Ca 1 miljon svenskar har annan bakgrund än svensk och de betalar också skattepengar.

Vi ska inte ha små separata öar av kulturyttringar där vi aldrig möts, utan det ska byggas/främjas fler och bättre mötesplatser som speglar hela samhället med den fina rikedom av olika traditioner vi har här. Det är sådant vi i RFoD vill prata med alla partierna om. Och vi kanske ska tacka främlingsfientliga SD för att de pushar för frågan, även om vi inte delar deras analys. Jag hoppas och tror att övriga partier nu kommer att diskutera detta med ett höjt engagemang.

Önskar en skön dag!
Eva

Mångfald är bra

När jag tänker på kreativa miljöer och konstnärligt utövande har jag kommit fram till följande, inte särskilt nya eller revolutionerande tankar.

* Det är en tillgång att det finns musik och dans av många olika slag. En resurs, något som berikar mig.

* Jag är nyfiken av mig och tycker att bra musik och dans kan komma ur många källor. Jag är glad att få uppleva det här i min egen stad, kultur ska vara lättillgängligt och inte kräva miljöförstörande flygresor för att nå.

* En av folkmusikens styrkor är att vi lätt kan spela tillsammans, p gr av att det är gehörstradition, inga noter krävs, inga speciella lokaler. Vi kan lätt spela ihop med musiker som har en annan tradition än vi själva, och vi spelar tillsammans för att det är kul.

* Skapande i vilken form som helst mår bra av att ha många och nya infallsvinklar och breddade perspektiv. Skärmas det av eller stängs in så tynar det av. Därför lyssnar jag på all möjlig musik men fortsätter ha min bas i folkmusik från Sverige.

* Nutida folkmusik är inte musealt. Det är en spegling av nutiden, en bild av de nutida mötesplatserna och de människor som möts där.

* Vi lever i en global tid och vi möts av musik från hela världen. Det går utmärkt att vara specialist, mästare på svensk folkmusik och samtidigt berikas av folkmusik från andra delar av världen. Det är bra att lyssna på mästare från andra länder och fördjupa sitt eget utövande efter att ha tagit in vad som sker på scener runt om i världen. Ännu bättre att få spela tillsammans med mästare från andra länder. Utvecklande konstnärligt, och kompetenshöjande.

* Kulturstöd ska självfallet vara tillgängligt för alla medborgare, oavsett kulturell härkomst. Det är andra kriterier som ska styra bidragsfördelningen, t ex kvalitet, social funktion, barns- och ungdomars möjlighet till kultur att delta i och njuta av. Folkmusiken i Sverige finns i den fria kultursektorn och där behövs offentligt stöd. Operahus och stora orkestrar drar ca 95 % av kulturstöden och det fria musiklivet utanför institutionerna delar på 5 %. Är det rättvist fördelade skattepengar?

Här är gårdagens bilder från skönt italienskt fik i Göteborg, Bar Italia på Prinsgatan. Till och med lysrören i taket är italienska flaggan. Väldigt gott kaffe! Jag dricker kaffe av en mängd olika sorter, kokkaffe över öppen eld ibland, och ibland en cappucino på italienskt fik. Omväxling förnöjer!

Ha en skön dag önskar Eva

Lokalt och globalt om folkmusik

Jag är yrkesverksam inom folkmusik, som sångerska och artist. Jag sjunger olika sorters folksånger från olika tidsepoker och från olika geografiska platser. För mig finns ingen som helst motsättning mellan att vara förankrad i svensk tradition och att samtidigt sjunga sånger med ursprung i andra länder och kulturer. Bara inspirerande och berikande skulle jag vilja säga. Kompetenshöjande. Genom att intressera sig för musik lär man sig att finna kvalitet på dessa plan: musik som svänger, musik som berör, musik som berättar något för mig viktigt. Vilken geografisk eller kulturell plats det är sprunget ur är inte avgörande. Mest avgörande är artistens förmåga att kanalisera bra musik. Vad spelar då hudfärg för roll?

Så vad har jag gjort idag, en vanlig arbetsdag för mig?

08.42 X2000 mot Stockholm. På tågresor blir det tid för yrkeskontakter, skrivarbete på datorn. Internet finns på tåget.

13.00 Ett mycket trevligt möte med programläggaren Nancy A på Blåsarsymfonikerna i Stockholm. Jag presenterar ett nyskrivet verk av en sydafrikansk kompositör, Paul Hanmer. Texten är skriven av samiske poeten Nils Aslak Valkeapää. Ett fantastiskt spännande verk som bygger på spännvidden mellan syd och nord. Det tog två år att skriva detta verk för klarinetter, stråksektion, harpa, slagverk, pukor och mig på sång. Paul Hanmer är en fantastisk pianist, musiker och kompositör som bjuds in till olika festivaler i både Afrika och Europa. Han har på helt eget initiativ och i uppskattning av kvaliteterna i svensk folksång valt att skriva detta stycke "Trackways of the wind". Det här är modern musik som sprungit ur respekt och kärlek för folkmusik från olika delar av världen, syd-nord.

15.00 Repetition med Isak Bergström och Tore Abrahamsson inför helgens konsert på Linköpings Folkmusikfestival. Vi ska spela musik från trakterna kring Enviken och Bergslagen, det spänner över tidiga sånger från 1600-tal fram till revysång från 1930-tal. Svenskt kulturarv som innehåller så mycket kärlek och solidaritet. Vilhelm Hedlunds (storspelman från Enviken) schottis ska det bli bl a, en underbar låt som vi gillar mycket. Spelmansmusik som nu hittar nya former med sång, gitarr, dragspel.

19.10 Tåg hem igen. Ytterligare tid för skrivande.

Vi kan det här med svensk folkmusik. Jag skulle nog våga säga att vi är mycket väl förankrade i det lokala och skickliga på att föra arvet vidare på ett positivt och genreöppet sätt. I mig bor det både nyfikenhet och kunskap om lokalt och globalt. För mig är det helt obegripligt hur man skulle kunna påstå att bara det ena ska få vara med? Framgångrika moderna företag måste ha kompetens om hur man verkar internationellt, språklig och kulturell kompetens. Därför är mångfald en tillgång, en framgångsrik resurs.


Paul Hanmers "Trackways of the wind" läses av Gunnar Eriksson och katt.

Önskar en fin kväll!
Eva

Kavla upp ärmarna

Tur att hösten är en sådan bra inspiration och kraftkälla. För nu är det mycket "kavla upp ärmarna" som gäller.

* RFoD har styrelsemöte i Linköping i samband med Linköpings Folkmusikfestival 8-10 okt. Massor av viktiga frågor ska dryftas, jag är styrelseordförande och föreningen står i stora beslut inför framtiden. RFoD driver Stallet Folk och Världsmusik i Stockholm och scenen blir självständig efter att Rikskonsertert lagts ner. Folk- och världsmusikgala 2011 ligger i startgroparna för full fart framåt i planering. Vi har stora samarbeten i andra paraplyorganisationer som Ideell Kultur Allians, där det nu är högaktuellt att formulera regional kulturpolitik för den ideella kultursektorn, en gigantisk del av all kultur som görs i Sverige.

Vi bjuder in till offentligt samtal i festivalprogrammet om folkmusik och mångfald: Vi är alla folk, möte om folkmusik och rasism. Välkomna!

* Här på hemmaplan har det hänt som man inte vill ska hända. Vi går skilda vägar, maken och jag, och det är mycket packa kartonger och förbereda husförsäljning. Det kretsar mycket kring det helt enkelt. Steg 1 är att få huset presentabelt för en fotograf som ska plåta inför annonsen. Ja, det blir mycket mer konkret när man står där och ska ta beslut om alla div saker, böcker, kläder, papper som samlats i ett hus under en längre tid. Ett sorgearbete av rang. Mycket praktiskt att genomföra, men definitivt är det ett stort känslomässigt arbete. Det är en udda situation, något jag tvekar att ventilera här på bloggen, men nu kan jag inte längre dölja faktum. Bloggen har blivit mitt fönster där jag vill dela med mig av det som är viktigt för mig, gärna om det är kunskap andra blir glada av att få veta och känna till. Ibland tvingas jag också inse att livet inte går att bara paketera i glädjespridande blogginlägg. Det är också som att skriva brev till en vän, klart man berättar om det som är uppförsbacken också. Ingen blir hjälpt av att man utger sig för att vara i ett ständigt lyckorus. Kanske är det snarare så att man kan finna en ny styrka i att återfinna glädjen när de stora svåra frågorna i livet knackat på? Jag pratade idag med en vän som berättade om sin egen erfarenhet av den sorten. Gnistan kommer tillbaka, fast man nästan inte trodde det först.

Jag ser en ganska lång uppförsbacke ännu. Men jag ska kavla upp ärmarna.

När jag behöver paus får jag återvända till lilla huset i Dalarna. Sjön. Stillheten. Tiden.

Nya Vågen, radio P1

Jo, så har jag varit i radio nu under eftermiddagen. Intervjun klipptes in som en kommentar till SDs kulturpolitik som debatterades i radio P1, programmet Nya Vågen. Ca 35 minuter in i programmet kommer mitt inlägg. Jag berättar om RFoDs syn på att det inte finns några som helst motsättningar mellan att spela, sjunga, värna, gilla svensk traditionsmusik och dans eller invandrad musik och dans. Snarare tvärt om, ska det skapas levande konstnärliga upplevelser behöver vi ett flöde mellan många utryck.

Det är för mig en glädje att sjunga gruvarbetarsånger från bergslagen, min hembygds sånger. Lika gärna sjunger jag sånger från Sydafrika, Mellanöstern, USA, Norge osv. Jag älskar musik från olika håll i världen. Jag dansar lindy och boogie woogie och lyssnar på rock n roll. Jag dansar polska till fiolmusik. Jag vill ha många influenser och upplevelser.

Lyssna gärna på reprisen i P1, Nya Vågen kl 18.15 onsdag den 29 sept.

Idag läser jag med glädje i STIM-Magasinet: Ale Möller på tredjeplats i STIMs lista över oftast framförd musik i offentliga sammanhang.

1. Georg Riedel

2 Britt G Hallqvist

3 ALE MÖLLER

4 Benny Andersson

5 Ulf Lundell

Det säger nåt om att folk- och världsmusik har många lyssnare, att det är en självklar del av kulturlivet idag.

Nu ska jag måla balkong medan solen lyser!
Eva

Nu kör vi!

För öppenhet, mångfald och tolerans.
RFoD har just skickat ut ett pressmedelande ang kulturpolitik för mångfald. Vi som spelar svensk folkmusik vill för allt i världen inte bli förknippade med SD bara för att de försöker hävda det som är svenskt. Vi har ända från början i RFoD ett långsiktigt arbete för mångfald.

Som reaktion på pressmeddelandet har både tv- och radiojournalister ringt mig idag och jag har blivit intervjuad för en tisdags-sändning i radions debattprogram.
Här ett sammandrag av pressreleasen. För att se hela, gå till www.rfod.se


MÅNGFALD OCH SVENSKA KULTURTRADITIONER HÖR SAMMAN
I ett debattinlägg från Riksförbundet för Folkmusik och Dans kräver ordföranden och musikern Eva Åström Rune och förbundssekreteraren och dansaren Lars Farago att massmedia ska bemöta Sverigedemokraternas kulturpolitik ansvarsfullt.

Koppla inte samman våra medlemmar och sympatisörer med Sverigedemokrater. Kulturtraditioner behöver diskuteras seriöst. Kultursidorna och kulturdebatten behöver spegla hela kulturlivet om vi ska kunna motverka utanförskap och Sverigedemokraternas bild av kultursverige.

Massmedia och de politiska partierna har ett stort ansvar så att våra medlemmar och andra som gillar folkmusik och dans inte tror att det är enbart Sverigedemokrater och andra nationalistiska rörelser som vill att detta kulturområde skall utvecklas.

:::::::::::::::::::

Ha en skön dag!
Eva

Kultur och mångfald

Här läser man i tidningen om hur SD på ett kusligt sätt försöker lägga vantarna på svnska traditioner. Det gör mig väldigt trött och sorgsen och arg att läsa deras korkade inlägg. Okunskap och obildning.

Kultur och skapande verksamhet går hand i hand för mig. All kreativitet av kvalitativ art behöver en rik mångfald för att blomstra. Det krävs att man just måste kunna gå mot strömmen, tänka utanför boxen, göra något som ingen annan gjort förut, provocera och vara obekväm om det så krävs. Det där kvalmiga att konst inte ska vara stötande tycker jag är nonsens.

Monokultur är inte skapande alls. Trist och tråkigt.

RFoD: Riksförbundet för Folkmusik och Dans, SSR: Sveriges Spelmäns Riksförbund och Folkdansringen m fl kommer att tillsammans bygga en långsiktig strategi att möta den okunskap på området som SD visar upp. Vi är trygga i vårt kulturarv och därför vill vi ha mångfald. Det existerar ingen motsättning emellan tradition och mångfald utan det förutsätter varandra.

Eva

Gamla Elverket i Falun

Falun har en pärla i Gamla Elverket. Bilden är från entrén och jag ville få med den fina bilen också. Levande musik i strid ström, stort program under hela året. En studio för inspelningar. Tolv gånger om året görs serien Rotvälta, folk- världs- och rootsmusik. Roligt att Falun har en sådan scen! Igår besökte jag Falu Kommun tillsammans med Tommy och Robert från Gamla Elverket. Vi klargjorde systemet med statligt arrangörsstöd som fär folk- och världsmusikarrangörer fördelas av RFoD. Som ordförande i RFoD vill jag gärna hjälpa till att stötta de arrangörer som vill driva en verksamhet med professionella musiker. Vi hade ett positivt möte med Brigitta Hellström från Falu Kommun. Nu hoppas vi på en stark utveckling inför hösten!

Jag hade glädjen att spela konsert där i våras och upptäckte då hur fint de byggt upp hela stället. Jag får en go känsla av att här finns utrymme för alla och för konstnärlig kreativitet med långt mycket djupare kvalitet än vad som bjuds på de flesta ställen. Personliga utryck från det innersta, från hjärtat.

Scenen har teknik för ljud och ljus som går utöver mina förväntningar. Längs turnévägarna i hela Sverige hinner man se det ena och det andra, och det är inte ofta det är så fint utrustat med teknik som här på Gamla Elverket.

Granne med Gamla Elverket ligger Gyllners damfrisering. Frissan har en gång i tiden drivits av min morfars mor. En stark kvinna på många vis, en spännande person i släkten.

Ikväll går solen ner över sjön vid Borton Sjön.
Kram,
Eva

Galet roligt på Gala

En väska full med festblåsor, dans-skor, och dokument och remiss-svar om kulturpolitik. En salig blandning alltså.

Jag åker tåg nu mellan Göteborg och Stockholm, bakom mig sitter två indiska turister och spelar någon sorts Bollywoodmusik på en mobiltelefon.

Nu ska vi äntligen få fira folk- och världsmusikbranschen, i kvällens prisgala på Nybrokajen 11 i Stockholm. Direkt därefter tar RFoD förbundsstämma inklusive seminarier vid. Så det intensiva förberredelsearbetet har nått fram, nu får det hela rulla igång, bära eller brista!

Själv är jag lite förvirrad av allt på en gång, glad, trött, vår-utmattad, paradigmskifte i min egen drivkraft. Livets gåtor. Familj och arbete, att ha roligt och leva livet och inte bara ta sig igenom dag för dag. Jag har bestämt mig för att avsluta några saker som var för sig var väldigt bra saker men tillsammans blev för mycket. Och jag har nya planer som förmodligen kommer att bli det bästa jag har gjort. Ja, så medan mitt huvud är alldeles fullt av egna stora beslut så ska jag nu gå in i total gala-närvaro. Och kulturpolitik.

Allt är möjligt!

Se allt det fina som alla mina underbara med-vandrare i livet har skapat i musiken.

Shine!

Sen måste jag också tillägga att jag är motståndare till att sopa svårigheter under mattan i någon sorts positiva-tankar-livsfilosofi, typ om du bara tänkt positivt skulle bilen inte kört över dig.

Shine handlar om något helt annat. Det är att stråla för att varje människa kan stråla av sin underbara unika närvaro. Jag älskar de små underbara tingen. Fjärran från prestige. Fest och skönhet är underbart när alla får vara med.

Därför vill jag fira Folk- och Världsmusikgalan hela vägen från gräsrötterna upp till stjärnorna.

Kram,
Eva

Livet från den ljusa sidan

En lång innehållsrik lördag i Stockholm. Och en lång och lite babblig blogg denna gång. Det blir nog lätt så när man sitter och är lite musik- och dansbakis sen igår. Jag hatar att sova på tåg så jag skriver hellre. En kaffe från bistron gjorde också att hjärnan vaknade till. Och orden fick helt plötsligt ett väldigt flöde, var kom det ifrån?

Jag skulle få en god placering i tävlingen "Hur mycket program kan man klämma in på en lördag?". Jag började vid lunchtid med en träff i Nätverket för folklig sång, på KMH. Susanne Rosenberg hade bjudit in nätverket att få möta KMH's sätt att jobba med folklig sång i utbildningarna till musiker och musiklärare. Det är väldigt intressant att se hur denna folkmusikinstitution har utvecklats så framgångsrikt. Det var här jag utbildade mig mellan åren 1992-95, och mycket har hänt sedan dess. Det var bra redan då, men förstås mycket mindre i sin omfattning. Idag är den fantastiska summan av 100 lärare knutna till folkmusikinstitutionen, en del jobbar kanske bara 5-10 timmar per år, andra är anställda på hel- eller deltid.

Efter lunch skulle Susanne Rosenberg, Gunnel Mauritzson, Emma Björling, Josefin Peters och jag hålla i varsin liten workshop i flerstämmig folklig sång på gehör. Jag valde en gruvarbetarsång jag skrivit texten till själv, men som utgår från en känd folksång. Därför kunde vi snabbt börja experimentera flerstämmigt utan att använda noter. Jag är nu inne i den musik-värld som Gunnar Eriksson invigt mig i, så jag valde att lära ut en rad olika kanon-tekniker. Kvart-kanon, proportionskanon, polymetrik, kaos-kanon med acceleration. Osv.
Nätverket diskuterade möjligheterna att vara yrkesverksam som folksångare/sångerska och jag berättade en del om RFoDs kulturpolitiska arbete. Om uppvaktningen av generaldirektören på Kulturrådet, om regionaliseringsprocessen och nedläggningen av Rikskonserter. Vad kommer att hända framöver med ansvaret att marknadsföra de artister som jobbar i vår genre? Vi behöver jobba mer fokuserat och effektivt med att utvidga arbetsmarknaden för de artister i vår bransch som just nu skapar en våg av nyskapande kreativ konstnärlig musik.

Efter en lyckad nätverksträff svidade jag snabbt om för en lååång ute-kväll. Om man är en upptagen yrkeskvinna får sånt inte ta lång tid. 5 minuter att byta klänning och packa ner dans-skor och fest-skor. Klart!

Kvällen i Stockholms nöjesliv började på Stadsteatern med en mycket speciell upplevelse. Min bonusdotter Anna gör en stor roll i pjäsen Kontrakt med Gud. Jag skulle nu se denna för första gången. Klart att det är extra roligt och spännande att få uppleva det. Jag har ju kännt Anna sen hon var 5 år. Nu är hon redan vuxen och gör en strålande karriär som skådespelerska. Det är fantastiskt! Hon gjorde en jättefin tolkning av sin rollfigur Sandra.

Min nära kära vän Helen och jag var helhjärtade kulturtanter och teaterkonsumenter.
Vi gick vidare från Stadsteatern och tog ett glas rött på Rubys Grill, en mysig krog i Gamla Stan. En hel del skratt och fnitter om livets allvarligaste frågor. Tack tack tack för att jag har såna vänner!
Eftersom jag är gravt beroende av lindy hop så drog jag vidare till Chicago. Levande musik och skön stämning. Ganska lugn kväll på Chicago dock. På onsdagarna kan det vara mycket mer folk, nu ca 100 pers. På bilden här har bandet just gått av scen och det ser lite glesare ut än var det faktiskt var.
Med tanke på min ledbandsskada så tar jag det lite lugnt fortfarande. Några danser på raken, sedan vila. Här sitter jag i Chicagos snygga soffa med en fruktdrink.
Mycket trevligt att råka på goda vännen Johannes som följt med i gruvsång-racet och kommit och lyssnat på konsert förra sommaren. Vid midnatt spelade en DJ blues, kul att prova på med dags ändå att dra vidare.

På KMH var det nog full fart tänkte jag. Bäst att kolla läget på LÅT-festen där, och det fanns möjlighet att få återse vännen Annika från tiden med Rosenbergs Sjua. Tyvärr kom jag för sent och missade den chansen, attans osis, jag skulle hållit bättre koll på klockan. LÅT var ändå inne i ett skede där de flesta försjunkit med sina fioler i jam. Det är inte riktigt min grej att gå omkring mellan öar av musiker som kommit in i jam-trans. Jo, det kan vara väldigt mysigt på spelmansstämmor, men det funkar inte riktigt när man kommer alldeles för sent till en fest och inte har kommit in i det från början. Det bästa var att återse flera gamla vänner, spelkompisar, studiekamrater, fd elever till mig.

Livet från den ljusa sidan, en ny dag är här, och vi ska dricka kaffe i skogen när jag kommer hem!
Eva

Ett viktigt möte med Kulturrådet avklarat idag. För RFoDs utveckling och framtid. Irene Ala-Jukuri och jag, två från styrelsen i RFoD fick tillgång att låna Kennet Johanssons öron för att vi skulle ge vår bild av folk- och världsmusik-genrens utvecklingmöjligheter. Kennet Johansson är generaldirektör för Kulturrådet. Förutom Kennet så deltog även Benny Marcel, avdelsningschef för konst och kultur, och Luciana Marques, handläggare för tonsättare, musikarrangörer och fria musikgrupper.
Här sitter vi, Irene och jag, och slappnar av efter mötet i Kulturrådets ljusa vita lounge.


Det är mycket förmånligt att få träffa chefen för Kulturrådet, han är en mycket upptagen person. Särskilt i dessa tider då kulturlivet står i en större omstöpning. Han är så upptagen att vårt möte kortades ner från 60 till 40 minuter. Då är det bra att vara van vid improvisation, att fånga bollen snabbt och vara effektiv. Något som jag gillar.

Det är just med anledning av omvälvningarna i kulturlivet som vi i RFoD bett att få tid för en träff. Vi vill värna och slå vakt om genren i stort, proffs, amatörer, arrangörer, och skissa upp i stora drag vad RFoD gör för insatser idag. Och så hade vi tre huvudpunkter med oss där vi just nu behöver en tät dialog med Kulturrådet och flera andra aktörer.

* Stallets framtid på Nybrokajen. Vad händer efter att Rikskonserter läggs ned? RFoD är glada för att kulturutredningen skrivit att RFoD bör ta över Stallet och driva det självständigt.

* Folk- och Världsmusikgalans framtid. Vi vill säkra dess fortlevnad efter att Rikskonserter läggs ned. Galan är det bästa vi kan göra för att visa spets och bredd i genren, den fina konstnärliga utveckling vi lever i nu.

* Mångkultur. Det pratas ofta om mångkultur, och lite görs. RFoD kan och vill öka sin insats och erbjuda artister med annan bakgrund än den nordiska ett stöd att etablera sig i branschen.

Kennet, Benny och Luciana var imponerade av allt som RFoD gör, och Irene och jag gjorde en bra presentation som gav mycket plats åt det positiva. Det här gör RFoD, det kan vi, vi har kompetens på området, vi har nätverken. Men vi fick också tillfälle att belysa orättvisorna, hur det fria musiklivet får nöja sig med smulor jämfört med de stora institutionernas resurser. RFoDs alla medlemsarrangörer runt om i landet delar på ett årligt arrangörsbidrag som är lika med Kungliga Operans kostnader för en enda dag. Alla artister som gått musikerutbildning på landets högskolor har inte produktionsstöd/produktionsresurser på någon institution i landet, det saknas mycket i infrastrukturen i vår bransch. På RFoDs kansli gör personalen långt mer än de ska och vi i styrelsen är oroliga för deras hälsa på grund av hög arbetsbelastning.

RFoD gör så många olika projekt som alla förtjänar att presenteras ingående, men jag får stoppa här. Det skulle bli ett oändligt långt blogg-inlägg. Men för den som vill så finns det mesta att finna på www.rfod.se
Och kom och delta i Gala och Förbundsstämma, 23-25 april! Där händer det! Prisgala, konsert, dans, seminarier, RFoDs förbundsstämma. Så oavsett om man helt enkelt vill festa loss med folk- och världsmusikbranschen, eller fördjupa sig i nya kulturpolitiken, så har man all anledning att dyka upp.

Med uggla och memma

Hej!

Man ska inte göra det för lätt för sig om man ska dricka en kopp kaffe. Vi gick 20 minuter rakt ut i skogen med våra vänner för att dricka kaffe igår. Det märkliga är att man på denna korta promenad kommer till platser som känns så avlägsna och exklusiva. Vättlefjälls naturreservat. Efter en brant backe kommer man upp på en platå med uråldriga knotiga tallar, stup och myrmark.
Nästan som i Fjällen. Men detta är bara skenbart. När vi dukat upp vår picnic kunde vi klart och tydligt höra hur någon ivrig människa körde cross i närheten. Det gör inget, det är fint ändå. Kaffet smakar så gott när man är ute. R's fantastiska valnötsbröd med prästost på. De finaste vännerna i en liten klunga nära, nära en. Kanske är det något i ens reptilhjärna som säger att så här ska det vara. En bit mat ute i naturen. I synnerhet kaffet. Kaffet måste våra förfäder känt en extra stor glädje inför.

Vi hade nattsudd igår i sällskap av en liten uggla som hoade i skogsbrynet. Jag blir lycklig varje gång jag hör en uggla. Det var den som säger Ho-o (paus) ho-ho-ho-hoo. Vi gick ut på balkongen och lyssnade lyckliga, fast det regnade. Vi gick in igen och lyssnade på musik, pratade om stora saker. Tack för att vi har såna vänner!
Och så åt vi memma, den finska påsk-desserten. En brödaktig maltsmakande pudding, lite svår att definiera. Med kaffegrädde och lite strösocker. Denna tradition kommer från R's finlandssvenska släkt. Jag gillar memma. Det skulle till och med passa bra med en liten bit memma till frukost nu.



Det är mysigt att vara först upp, de andra sover. Att vara ensam i köket och det regnar utanför.

Jag ser fram emot denna dag. Det blir en händelserik dag, absolut. Hoppas jag kommer att klara det.
Ljudtekniker Håkan och jag ska prata mixning och mastring av kommande cdn.
Irene och jag ska förbereda vårt möte med Kulturrådet. På en timme ska vi klara att skissa upp hela dagsläget i folk- och världsmusikbranschen och få dem att förstå den enorma utveckling som skett under lång tid, och hur det ska bli härnäst nu när hela kulturlivet stöps om.
Det är som examensprov för mig i RFoD-kunskap.
Och ikväll ska jag dansa. Det är en riktig magnet för mig, en belöning efter en lång dags fokuserat arbete. När jag dansar svävar jag. Släpper allt det där som bor i min ryggsäck. usch, jag har en alldeles för tung ryggsäck. Men dansen är den bästa hjälp jag kan få. Skulle tro det är snudd på rent medicinsk hjälp, dansen. Som en löpare som inte kan vara utan kicken av att springa. Jo, nog är jag djupt inne i beroendet. Tur att det är lindy hop och inte nåt annat jag är beroende av.