Voicing - meeting - sharing - circle Folk Voice Tradition 2014

Giving and taking in its most beautiful form. Mutual inspiration!

Folk Voice Tradition 2014

On the last day of our conference we did reflections and circle talking about how to proceed. How can we build stronger circles and voice the tacit knowledge we share? Very empowering! Wordsmith and painting artist Malin Sverige showed us beautiful paintings she created in our conference, her reflection. When her pictures was displayed the whole room started to sing in a collective improvisation.

I wonder how this could be possible in any other conference?

The past weekend I spend time in Stockholm with an amazing gathering of the tribe of folk singers. I'm been awestruck by the power and creativity, filled with new inspiration.

Reunion of friends I've known since many years. Friends from my time as student at KMH (Royal College of Music) Friends from the first ever, the glorious, the turning point: Ethno -90.
Irmelin songsisters, great to be here all the three of us!

And happy to make new friends!

We had to use english as the official language since we speake so many languages in this group and not all of us share the same language root. Finnish, Latvian, Estonian and Scandinavian languages.

I have to say that listening to the songs I couldn't follow the lyrics was maybe the most memorable for me in the concerts. Music has the power to take a grip even if there's no common language. Music is the common language and it speaks clearly about what it is to be a human.

A warm big THANK YOU to Susanne Rosenberg and the crew for empowering the diverse family of singers, storytellers, artists, holistic improvisators.

Eva

Sitting on the train up to Stockholm, enjoying the November peace. Working on the order of songs for my new album.

KMH, The Royal College of Music in Stockholm. Old meets new.

Singers from Sibelius Academy in Helsinki in a song of lamentation.

Singers from Latvia, amazing vocal traditions!

Kieslowski memories

Excuse me, is your name Marie Veronique?

A man asked me in the train. If my name is Marie Veronique. His voice asked in a soft and polite way, giving a slight impression that he felt uncomfortable to ask me.

Things like this can start my fantasy. What would have been if I had a french double name? How would that have formed me? What comes with a name? How much do we build up in expectations when hearing a name?

Who could this Marie Veronique be, the woman he must have thought of when he saw me? What was their history together? Long lost friends? The man must have been maybe 10-15 years older than me. What was their relation?

Are we twin-like, this woman Marie Veronique and I?

Could it be like the mesmerizing movie La doble vie de Veronique, by Kieslowski? I've seen that film a couple of times and I'm still fascinated by the whole story. And of course, the great soundtrack and the choir music. It's a story about two young women who are born at the same day in different countries, and they don't know each other. But they have a feeling of a presence of another twin somewhere, a secret twin.

Have you had a feeling of a presence?

The man who asked me went to by coffee or something in the dining-car, and we never saw eachother on the train again.

Röda stövlar, marknadsföring och järnvägskafeet i Kil

Det är inget april-skämt detta, men jag fann igår ett par röda stövlar på Röda Korset i Arvika. För 10 kr! Ett par nya stövlar kan verkligen lysa upp tillvaron, och hur svårt är det inte att hitta stövlar som ser ut som man vill att de ska vara? Och där finner jag dessa röda, och i rätt storlek, sitter som gjutet. Återvinning = grön framtid = bra för alla. Jag säger bara det, Röda Korset i Arvika har försett mig med så roliga shoppingupplevelser genom alla år jag varit på Ingesund.

Nu har jag haft min sista föreläsning för läsåret i kursen "Att vara frilansmusiker". Det känns viktigt att musikstudenter får så pass mycket kunskap med sig i detta redan under utbildningstiden, så att de ska kunna navigera så bra som möjligt i sin kommande verksamhet, i livet efter Musikhögskolan.
Det handlar om frilansmusikerns utrymme på en marknad som både innehåller kulturbidrag/stipendier och en verklighet med entreprenörsskap, tillgång och efterfrågan, marknadens krafter. Vår verklighet befinner sig ofta i ett spänningsfält mellan dessa båda poler.

Igår pratade vi mest om marknadsföring, och vikten av att lägga tid på att grundarbeta vad vi vill kommunicera. Finna tydlighet.
För att göra en bra marknadsföring behöver vi definiera vårt projekt, ena gruppen, komma överens om vart vi vill och hur vi kommer dit, kortsiktiga och långsiktiga mål. Varje gång vi använder oss av specifika mål får vi hjälp att rikta våra inneboende krafter dit, vår uppmärksamhet dit. Att vara verksam som frilansmusiker är i högsta grad en konst att hålla många bollar i luften samtidigt (risk för att bli splittrad) och att ta vara på sina inneboende resurser, inre tillgångar i sin egen person, att orka driva framåt mot de uppsatta målen.

Kil-svackan…..som den kallas av oss gästlärare som reser mellan Göteborg och Arvika. En klassiker, tågbytet i Kil som ofta är en timmes väntan. Kilsvackan beklagas och avhandlas i princip varje gång på det sunkiga lärarboendet "Åsen", det ingår liksom i rutinen, som ett socialt kitt.

Men jag har alltid gillat Kil. För min morfar åkte dit i sitt jobb som post-tjänsteman. Han jobbade på postvagnen, tåget, som for mellan Falun och Kil.
De finns fler glädjeämnen i Kil. Min hemliga bok-skattkista…..fynden denna resa blev tre nyutgivna snygga diktböcker av nutida poeter. Kan alltid vara en viktig ny upptäckt i sökandet efter bra textförfattare till ny musik…


Och så har vi förstås järnvägsfiket i Kil. Jag blev så glad att de hade morgonöppet idag så jag kunde köpa kaffe. De öppnar kl 6 på vardagmornarna. Härligt! Hur kul är det att sitta på en tågstation i tre kvart, med kaffeabstinens, och spana in i ett mörkt och stängt kafé? I Kil behöver man inte lida. Hembakat bröd och gott kaffe, och jättetrevlig personal. Vid borden sitter några stamgäster i pensionsålder, farbröder med helt underbar bred Värmländsk dialekt. "Snart kömmer pöjkera" - "Jovisst". Och strax kom ett helt gäng byggnadsarbetare in på fiket.



Bortom stationsplan ligger genomfarten i Kil, raggar-stritan.
Dags att ta helg snart, bara några uppgifter till på skrivbordet i vårt fina kontorslandskap högst upp på Oceanen. Älskar utsikten från mitt fönster, ut över kanalen, Sjöfartsmuseet.
Varma hälsningar, Eva

Byta mössor med varann

Byta mössor. Nu får jag inte tillbaka min svarta, den har min dotter tagit.

Nu sitter vi på tåget hem från en finfin helg i Dalarna. Igår hade jag kurs för 15 kvinnor som sjunger i två olika sånggrupper, vi hade jätteroligt! Varje kurs blir helt unik, beroende på vem som kommit dit. Fokus denna gång var på sånger som svänger, sånger med underfundiga texter, små-polskor och valser.

Sol.

Nysnö.
Min bror, hans närakära, min dotter och jag. Mina närakära. Extended family.

Sång.
Kaffe.
Sång.
Laga mat och prata med en bästis.
Mera sol.
Mycket snö.
Tåg.
Kaffe.
Här och nu.
Glad och nyfiken.
Trött och människa.

En varm vind och en sång.

Eva