Mikael Godée och jag startade vår Speldagsturné idag. Lunch och sol på näsan i Haga innan avfärd.
Vår första konsert var på Träffpunkten Kapellet, Nya Varvet. Ett klassiskt gammal jazz-häng! Det är en förmån att få spela för ny publik varje dag. Ett perfekt tillfälle att förfina sin repertoar och låta sångerna uppstå i ständigt nya kläder. När Mikael och jag spelar ihop så har vi ytterst lite förutbestämt om former och arrangemang. Vi pratar ihop oss om vissa mål vi sätter upp för oss själva som kan handla om groove eller dörröppningar för varandra. Och hur musiken ska behålla riktning och energi. Mikael strax innan konsert.
Vårt program innehåller kärleksvisor och bröllopssånger samt tre folkliga koraler. Mikaels låt "Välkommen hem" är också med, spelad på sång, sopransaxofon och durspel. Att vika ut sitt liv i ett solo...
Igår deltog Gunnar Eriksson, Kammarkören och jag i en Manifestation på Järntorget. För det fria ordet. Gunnar Lindgren och Stefan Forsén spelade på körens Birman-låtar. Efter manifestationen fick jag äntligen dansa en stund. Frihet i vårkvällen, sväva iväg. Nattsudda. Kanske inte det bästa inför turnéstart, men det var det värt.
Imorgon börjar Mikael Godée och jag en tvåveckors turné. Vi ska spela för de äldre, sång och saxofon på vårt vis. Vi har repat idag och känner oss glada att sticka ut i vårtider. Katten Sally och kompisen Nalle.
Vackert grönt. Vårljus, vår-himmel.
Björkarna är som allra ljusast gröna nu, ta till vara denna vackra tid. Ut, ut!
Ikväll kl 21.40 ska Gunnar Eriksson, Kammarkören och jag sjunga på manifestation för det fria ordet på Järntorget. Manifestationen pågår mellan 10-22 idag. Lars Norén leder. Efter det, om jag hinner, en kortaste stund dans. Hoppas det är en uthållig DJ ikväll.
Världskulturmuseet fredag 7 maj kl 20-01 Tanya Tagaq med förband The New Age. DJ Mariam Wallentin. I fredags ordnade Världskulturmuseet tillsammans med Clandestino-festivalen och Koloni en helkväll med musik som tänjer på gränserna. DJ Mariam Wallentin, syntgruppen The New Age som förband, och så kvällens huvudartist, Tanya Tagaq från Canada.
En scen med rejäla högtalar-stackar på båda sidorna hade ställts upp utanför museets restaurang Tabla, en trappa upp i stora entréhallen. När vi kom spelade Mariam plattor ur sin samling som hon fått under många resor i olika länder. Mariam är sångerska i hyllade Wildbirds & Peacedrums, och enligt mig en av Göteborgs absolut mest spännande sångerskor. Det var förstås väldigt roligt att få höra henne välja musik ur sin samling. Förbandet The New Age med bandmedlemmarna Sara Lundén och Steven Cuzner spelade mantraupprepande sång med syntklanger och orgelinfluenser ihop med trumset. För mig en inblick i en ny värld av musik, men vid första mötet tyckte jag nog att detta inte kommunicerade till mig i särskilt stor utsträckning. Kanske krävs det många lyssningar, kanske krävs det att man får njuta av klangerna i en annan ljudanläggning. Duon hade upprepade problem med tekniken, såväl medhörning som utljud. I mindre konstellationer tycker jag att mycket av poängen är samspelet. Att spela tillsammans, göra musik ihop, ge och ta. Jag saknade denna aspekt hos The New Age och jag upplevde att de spelade var för sig. Kanske jag inte förstod vari improvisationen låg? Låtarna framfördes en efter en med applåder emellan men utan snack och presentationer.
Tanya Tagaq var en helt annan uppenbarelse. Förvisso inget mellansnack här heller, men det behövdes inte. Tanyas set bestod av en enda låt, musik utan avbrott i över en timme. Från start var det som att åka med i en centrifug. Tanya är en röstkonstnär som kombinerar introvert trans med utlevelse. Sången är helt bortom våra invanda koncept. Hon sjunger ofta med en råhet och kraft som verkar komma från en annan dimension. I vissa partier sjunger hon milt och luftigt i de vackraste små melodier. Ibland låter hon som fågelrop eller ylande hundar. Jag har tidigare lyssnat till både grönländsk sång och asiatisk strupsång under Falu Folkmusik Festivals glansdagar. Det grönländska rytmiska sångsättet där man sjunger på både in- och utandning och gör en lek med rytmer passar fint att kombinera med moderna trum-beats. Den asiatiska strupsången är framförallt en manlig sångkonst. De djupa röstfrekvenserna skapar inga problem för Tanya som förmår låta som en snarkande jätte eller ett rytande urtidsdjur. Hon utövar mest den strupsång som går i de djupaste röstregistren och inte de ljusare varianterna med melodiska visslande övertoner. Med sig på scen har hon två medmusiker. En kille bakom en laptop och med diverse övrig elektronikautrustning. En tjej spelar cello. Jag hittar inte deras namn i programinformationen och de presenterades först i slutet från scen när jag var omtumlad och inte tog in vad det hette. De tre drar oss med på en gemensam improvisationsresa i musiken. Laptopen och cellon skapar i början naturscener med vind och regn-ljud. Strax förändras bilden av natur och ursprunglighet och vi får istället industriella ljud som av metallsåg och fabrik. Tanya har i intervjuer berättat att hon efter en bra konsert har en minneslucka av vad som hänt, så jag antar att vad vi får uppleva är en improviserad performance. Tanya har ett sceniskt utspel som inte räds något. Jag har sett det förut att grönlandska artister är skickliga att utmana sin publik till att skratta och rodna, att roa och skrämma. Tanya Tagaq är en av de mest internationellt uppmärksammade från folkslaget Nunavut i norra Kanada. Hon har samarbetat med Kronos-kvartetten och Björk.
Old school. Två traditionella inuit-sångare:
Tanya Tagaq med Kronos-kvaretten. Tanya visade Kronos-kvaretten en helt ny upplevelse av betydelsen "freak out".
Gunnar Eriksson, delar av Kammarkören och jag kommer att delta i manifestationen för det fria ordet, en manifestation ledd av Lars Norén. Åttio röster på tolv timmar står det i Metro. Göteborgs skådespelare från alla teatrar kommer att läsa 10 minuter var, och det blir musik vid flera tillfällen under dagen. Vi ska på scen kl 21.40. Målet är att uppmärksamma förtryckta författare och journalister i hela världen. Särskilt fallet Dawit Isaak.
Det känns väldigt bra att vara en i den långa stafetten! Detta kommer att pågå mellan kl 10 och 22. På Järntorget, Göteborg.
Gunnar och jag en solig dag på utecafé i Skövde.
Senaste nytt från vår skivproduktion, Gunnar, kören och jag. Vår ljudtekniker Håkan Sjögren har tillsammans med Magnus Ringström upptäckt något som liknar överstyrt ljud, ungefär som kazoo, på en av våra sånger. Hm, vi behöver antingen åtgärna ljudet eller hitta en annan tagning. Å det som var en av mina favvo-låtar, man fäster sig så gärna vid en enskild tagning... För övrigt lär det inte vara långt kvar nu med slut-mastring. texthäfte och omslag är inte färdigt heller, men det mesta är färdigskrivet och nu inne på korrekturläsning.
Det är en återhämtningsdag idag. Vaknade trött och utan styrförmåga. Jo, lite styrförmåga finns när jag väcker V och ordnar frukost och sen följer henne till skolan. Hon är på gott humör och jag förundras över att jag får en stunds draghjälp av henne också. Provar med yoga och att göra några av de mest akuta punkterna på kom-ihåg-listan. Alltid något till att börja med. Sen samla ihop sig för en hoj-tur och klä sig i hela säkerhetsutrustningen. Dagens uppdrag är att prova ut en ny hjälm samt ta en kaffe på Rosa-Mi. Att köra hoj skärper sinnet och gör mig alert, vilket kan behövas. Mer styrförmåga!
Dagens tur blev 4 mil. Runt om på Hisingen. Slingriga vägar och fint väder, det kändes bra.
Rosa-Mi är ett fik nära min hoj-mekare. Granne med Makkarakauppa, alltså finsk korvaffär.
Köttbullar köper man per styck för 10 kr, stora köttbullar. Efter mig handlade en sotare i svarta kläder och svart sotarmössa. En taxi-chaffis glodde lite surt som om jag snott hans stammis-bord. Inredningen har två tema, dels amerikanskt 50-tal, dels bohusländska fiskeri-motiv på brickor och tavlor. Fiskar-konst, är det en subkultur? Efter kaffet körde jag några kvarter till Kenneths MC-Service. Min gamla hjälm ska snart få gå i pension och jag har beställt en vit Shoei idag.
1. Se solen falla in mellan husen utanför Stallet i Stockholm och tänka på kärlek. 2. Ha en bra RFoD-utvärdering av Folk- och världsmusikgalan. Vi lär oss för framtiden, och vi är stolta. 3. Skratta 4. Prata med dem där hemma om hur dagen varit. 5. Måndagsdans. I dansen är jag mitt bästa jag.
Min dotters teckning av en banjo och elefanter. Så klart!
Idag har jag hämtat ut två stora brev i servicebutiken, för stora att bäras ut till brevlådan. De innehåller partitur till ett nyskrivet verk, Trackways of the wind. Text av den samiske multikonstnären Nils Aslak Valkeapää, 1943-2001. Musiken är skriven av min gode vän Paul Hanmer, pianist och kompositör i Johannesburg, Sydafrika. Han påbörjade Trackways of the wind hösten 2007 när han var stipendiat i Visby på International Centre for Composers. Sättningen är rätt unik. Det blir en utmaning att få fram så många klarinettister! Förutom mig på sång och Jonas Sjöblom på slagverk är det 3 klarinetter tenorklarinett basklarinett kontrabasklarinett harpa stråkkvartett kontrabas pukor
Nu börjar en stor utmaning, att försöka hitta ett forum att få detta uruppfört i. Är det någon som har idéer? Alla tips och all hjälp tas tacksamt emot. Nästa år på Göteborg Art Sounds festival kanske? www.gas-festival.com
Nils-Aslak Valkeapää, han är helt underbar. Hans poesi, hans musik. Det händer ofta att jag drömmer om fjällvärlden i norr, och jag har även mött Nils-Aslak i mina drömmar. Jag kan inte vänta tills jag får sjunga detta. Jag har läst hans lyrik i snart 20 år, och lyssnat på honom live i Kautokeino år 2001. Den konserten är en av mitt livs största händelser. Det ska jag berätta om vid ett lämpligt tillfälle.
Paul Hanmer är en inspiratör och god vän. Hans partitur är helt handskrivna med mycket vacker handstil. Jag har pärmar fulla hemma med hans långa handskrivna brev. Det är en mycket viktig vänskap fastän det är så långt emellan.
Nu ska jag snart gå till cafévagnen på X2000 och ta en kopp te. Det skymmer utanför på schlätta.
