Oj vad jag sovit tungt i natt. Och den återkommande drömmen dök upp igen. Drömmar om havet, gigantiska vågor som sopar in över land, höga hus där jag försöker rädda V och mig själv undan vattenmassorna. Jag har inte varit med om en tsunami i verkliga livet, men det är en dröm som återkommer.
I natt drömde jag att jag var på Färöarna och hade något uppdrag i musiken. V var med mig. Vi var i en hamnstad som låg i en vik. Först är vattnet lugnt och stilla men så ser vi hur vattenflödet förändras dramatiskt och det stiger till en jättevåg. Jag tar snabbt V med mig och letar efter en plats som vi kan ta skydd på. Det är många andra människor runt oss som också letar. En del av dessa är personer jag känner, mina vänner. Vi klarade varje våg i drömmen. Gång på gång kom nya vågor mot oss, ibland medelstora, ibland jättestora. Ingen vind blåste, det var inte storm. Men vattenmassorna hävde in över oss som om det fanns tidvatten som pressade upp vågor.
Nu är det en ny dag. Jag ska komma igång med de sista momenten av verandans målning. Bilder kommer.
Mvh från en dröm-omskakad Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar