Spelmansstämma en solig augustilördag vid Långbans gruva

14 augusti 2010.
Svens bio.
Hissen i gruvschaktet.
Hisslave i Långbans gruvby.
Sjön.
Simon Stålspets och jag hade glädjen och förmånen att få spela konsert på Långbans Spelmansstämma 14 augusti. Långban ligger lite norr om Filipstad längs vägen mot Lesjöfors och Mora. I publiken satt många med nära släkt och anknytning till gruvan i Långban. Det är något alldeles extra att få sjunga för dem! Jag vill så gärna att sångerna vi sjunger ska få fram den stolthet och yrkesheder som finns hos gruvarbetarna, även om sångerna ibland talar om slitet och farorna.

Jag vill verkligen tacka arrangörerna och publiken som gjorde Långbans Spelmansstämma 2010!

Långbans gruvby är absolut värt ett besök, även om man inte är gruv-nörd. Det ligger så vackert vid en sjö. Här finns vackra stigar runt gruvbyn med alldeles nygjorda skyltar med information och gamla foton för den nyfikne. Här finns rastbord utplacerade om man vill fika på ett vackert ställe längs färdvägarna i Sverige. Industribyggnaderna som finns på området är riktigt fina, i gott skick, och med spännande byggkonst. På Svens bio kan man se en film om Lesjöfors och Långban, jag hann dock inte se filmen själv, men jag fick höra att det är något som både väcker skratt och tårar. Jag vill åka tillbaka till Långban och upptäcka mer. Mineralmuseum, matservering, vattenfyllda gruvhål där dykare ställde utrustning och förberedde dagens dyk. Det är helt enkelt ingen vanlig liten ort längs de värmländska vägarna. Geologer håller Långban för en av världens mineralrikaste platser i variation av mineral. 69 olika mineral har påträffats för första gången i världen i just Långban.

Vi bodde hos Britta som har egen rumsuthyrning. Det var också en fin upplevelse. I ett vitt eternithus som en gång varit affär finns rum med självhushåll. B & B utan frukost. Här har tiden stått still. Folkkonst av en särskild sort. Oerhört prydliga soffgrupper med broderade dukar, broderade tavlor, porslinsfigurer, tavlor med gråtande barn, plastblommor i vaser, plastblommor i ljusmanschetter, små souvenirer från Noppikoski och andra ställen. Vi tog tillfället och vilade, läste gamla nummer av Hemmets Veckotidning och Allas. På sommaren kan man behöva en dos tant-tidningar, med kakrecept och tips om krukväxter, reportage om folk som varit med om någon konstig olycka men blivit räddade av sin häst eller hund.
Kökssoffan, oh så läcker, fin färg och mönster på galontyget, men den var hård att sitta på. Vill man vara fin får man lida pin. Jag skulle gärna köpa en sån soffa.
Ja, vad man kan uppleva mycket i de värmländska skogarna, en härlig augusti-lördag. Dessa resor till de små platserna som man knappt visste fanns....jag inser att detta är en av mina konstanta drömmar, att få resa och se platser och möta människor, att göra det i musikens sammanhang.
Glada hälsningar,
Eva