Det kära nära vännerna som tar emot oss och kommer till oss fastän vi är tok-förkylda och under isen. Är med oss just därför. Tack. Tack. Tack.
En underbar vigsel i skogen där jag fick förmånen att närvara i den allra innersta lilla familjekrets runt brudparet, och sjunga och kula (Kula= ett av fler ord för lockrop i melodiska slingor, användes förr vid fäbodar) för dem så det ekade i skogen. Tänk att rösten finns där när man som mest behöver den! Helt utan problem sjöng jag med stor glädje för dem, och de hade själva bearbetat texten lite grann i sången "Vill du hålla mig kär". Så det var underbart att få sjunga en version som var helt ny och bara deras egen. Jag är så strålande glad för deras skull. Det var väldigt vackert. Jag visar bara bilder på platsen innan den lilla bröllopsskaran med vackra brudparet i mitten kom dit.






Sol och en sång.
Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar