Nu får gärna vårvärmen komma lite närmare Göteborg. Under tiden njuter jag av vårlökar i kruka som jag fått av mamma, det är som att ha en vår-rabatt hemma i köket.
Kungsängslilja söker solen allt vad den kan.
Nu en fråga till alla förare som dansar pardans.
I dansen är det förhållandevis lätt att vara närvarande. Eller vad säger ni förare? Hur är det som förare, ni måste ju ligga lite steget före? Vi följare behöver verkligen öva oss i att vara i nuet, och absolut inte vara steget före. När det fungerar som bäst blir dansen mycket unison och man kan tro att man gör saker precis samtidigt. Men kanske är det så att vi följare vågar hänga lite lite efter och ni förare ligger steget före en millisekund. Som följare får man inte heller bli tung att "dra", utan vi ska ge samma energi i respons som vi upplever oss få av föraren. Och någonstans däremellan uppstår en fantastisk känsla av att det sker i nuet helt och fullt. I dansen är det också lättare att lämna allt annat i livet åt sidan och delta helt och fullt i den aktivitet man är inne i, i dansen. Precis som fallskärmshoppare, motorcyklister och klippklättrare beskriver att de går in i total fokus. Givetvis går det att tänka på en massa annat när man dansar, men det är inget fel i det. Vi fick till och med öva oss på att tänka på ovidkommande saker (t ex vad ska jag äta till middag ikväll?) för att låta kroppen själv lyssna vad föraren ger signaler till, så att det intellektuella kopplas bort bättre. Dansen balboa görs genom mycket små signaler som kräver att man är mycket avslappnad, och samtidigt väldigt alert då det går fort också. Det är en bra barometer på om man tagit med sig spänningar upp på dansgolvet som man kanske inte ens lade märke till först.
I Alexandertekniken övar vi mycket att vara närvarande i våra kroppar. Nu när jag nämnt Alexanderteknik i all hast i tidigare blogginlägg tänkte jag ge lite mer bakgrund om vad det är. Jag fick en t-shirt av min Alexandertekniklärare Barbro Olsson, där det står:
If you stop doing what's wrong, what's right will do it self.
Ja, det sätter fingret på att vi ofta har rätt reflexer i oss, bara vi röjer undan de gamla vanor vi inte längre behöver. Barbro har en egen hemsida, och bland mycket annat intressant där finns faktiskt ett citat av mig:
http://www.alexandertechnique.se/7.html
Här är Barbro med en elev:
För oss sångare finns väldigt mycket att hämta inom Alexandertekniken. Här är en instruktion på övningen Whispered Ah:
Ha en skön dag!
Eva
Återigen sätter du fingret precis på dansens kärna - även i en danscirkel är vi i någon mening förare och följare. I argentinsk tango är det just så som du beskriver, även om tempot ofta är moderat, så är det just i mötet som sker i nuet som det blir DANS, en meditation i rörelse!
SvaraRadera