Kulturkraft Väst, Trappan, har en kurs som jag just börjat. Inre ledarskap, personlig utveckling. Tanken är att för att vara en bra ledare i det yttre så måste det börja i det inre. Min första kursdag var i måndags. Mycket av de kunskaper som jag tillägnat mig på Musikhögskolan, i yrkeslivet, i dansen, i sången, i Alexanderteknik, kunde nu ge en botten åt saker vi fick med oss denna dag. Det känns mycket mycket bra att gå denna kurs just nu, då det i stort handlar så mycket om att göra en nystart. Vi som går kursen är alla yrkesverksamma inom scenkonst och det är en grupp mycket spännande kursdeltagare att diskutera ihop med.
Min första erfarenhet när jag arbetar med kursuppgifterna är att just Alexandertekniken känns återigen som en av de mest användbara verktygen. Jag får känslan av att vad jag än gör kan jag göra i medveten närvaro, om jag övar mig på det. Och att då infinner sig en känsla av att varje steg och rörelse jag gör i vardagen är en del i dansen. Dansen blir en livshållning, inte bara något som finns på dansgolvet. På dansgolvet finns en aspekt av närvaro i nuet, som blir självklar och mer lättillgänglig än annars. Detta kan flyta in i vardagen. Dansen flyter in på andra områden i livet.
Vintern verkar inte släppa greppet ännu. Men här är en bild från sommarens Herräng Dance Camp som får mig att längta.
Och just nu kan man ju känna sig lite djupfryst....
Varma hälsningar Eva
Tack, du formulerar det fantastiskt fint, dansen som flyter in, jag citerar dig på FB!
SvaraRadera"Spiller över" skulle kunna vara ett annat utryck. Rent konkret så handlar det mycket om att ha balansen över båda sina fötter, i vardagen så som i dansen. Plockar jag disk ur diskmaskinen kan jag stå så att jag har balans över fötterna och att jag är i mina rörelser istället för att vara någon helt annanstans i tankarna. Låter det flummigt? Jag tror det är rätt o-flummigt, och ganska anatomiskt. Och det känns lite som ett eko från mina lektioner i Alexanderteknik....
SvaraRadera