Bröllopsfest idag!

Det är en speciell dag idag, jag ska ikväll sjunga på Tommy och Kerstins bröllopsfest. En vacker höstdag som denna, med ett stort partaj med sång- och dansglada vänner. Festen kommer att gå mycket i musikens tecken. Och förstås blir det tillfälle att sjunga "Vill du hålla mig kär", en sång efter Anna Sjöbom, Enviken, som blivit väldigt populär bland brudpar jag gör musik för.

De har gett mig uppdrag att förgylla med folkliga sånger ur nordisk bröllopstradition.

T ex:


* Fanfar med kohornsblåsning

* En minikonsert till kaffet med 4-5 vackra sånger om kärlek, ackompanjerade av mig själv på durspel och cittra. Här kommer "Vill du hålla mig kär" in.

* Sång till långdans då brudparet och alla gästerna ska upp på dansgolvet innan bröllopspolska.

* Trall till brudparets bröllopspolska ihop med spelmannen Mats Karlsson på fiol. Vi har valt den vackra majestätiska polskan från Ore i Dalarna, Sammelas Annas brudpolska.

* Alla gästerna bjuds med i en stunds folklig dans, schottis, polska, vals som Mats och jag spelar och trallar.

* Ett coverband ska spela till den fortsatta dansen under kvällen, som har mer bugg, foxtrot på repertoaren. Men i deras paus ska jag sjunga Färöisk balladdans på en melodi som levat kvar på Färöarna sedan medeltiden.

Texten är dock svensk och jag har valt en medeltida balladetext som har följande vackra ord och som passar så väl in på brudparet som älskar att dansa. Här är en av de nitton verserna. ( Jag har ändå valt bort en massa verser...)



" Emellan berg och djupan dal 

bortrinna de strida strömmar.

Men den som har en trogen vän,

den går så sent ur minne.

Nu lyster mig uti dansen att gå

medan rosor och liljor de gro så väl."



Omkvädet "Nu lyster mig..." är hämtat ur den färöiska orginal-balladen. På Färöarna var det förr så viktigt att dansa balladdans på bröllopsfesten att det ansågs legitimera hela bröllopet. Om man av någon orsak inte kunde genomföra balladdansen var det inte riktigt ett fullbordat bröllop. Det dansades från midnatt till frukost nästa dag i suggestiva långdans-ringlar.

I Norge ansågs ett riktigt lyckat bröllop bestå av följande stöttepelare: rikligt med dryck, de bästa spelmännen och de bästa sångarna. Äldre tiders toastmaster på norska bröllop kallas kjömeister och sjöng till gästerna istället för att tala, och alla de sångerna var ärvda sedan generationer tillbaka.

Ikväll har jag valt en norsk kjömeistervisa:



Vår måltid vi då slutar nu,
och håller våra händer.

Att komma kärleken ihåg
som allt gott till oss vänder.

För ro och fred, och kärlighet
vi denna måltid slutar.

Av luft och vann', av skog och lann',

vi dig av hjärtat prisar."



I min egen svenska bearbetning.

Japp, nu är det dags att samla ihop alla attiraljer och så småningom sticka iväg på ljudprov. Ikväll är det fest!
Bästa hälsningar, Eva

Pyssel och fantasi, efter äldre tiders brudkronor.