nu äntligen börjar jag återfinna hojkörningen efter vinteruppehållet. Vilken skön känsla när jag känner att kurvtekniken börjar sitta bra igen. När min hoj och jag blir mer tighta med varann så får jag en association till att jag har hojen mycket mer samlad under mig, jag kan använda mindre och mer exakta signaler och den gör som jag vill. Då är det så mysigt att ta en kurva och hålla jämn gas och göra ett nedlägg. Öka gasen och hojen rätar upp sig ut ur kurvan.
Ikväll var det helt ljuvligt att ta hojen till dansen. Först boogie woogie, fick bra tips idag också, som faktiskt påminner om detta med hojens och min kurvteknik. Kontakten, dragmomentet.
Många bra lindy-danser blev det också.
Men på väg hem fick jag ett helt nytt tjutande ljud från hojen. Det kom och gick och jag kunde inte förstå varifrån det kom. Var tvungen och vända om och fråga. Något lugnare körde jag hemåt men skriket kom tillbaka precis vid Marieholm när man ska ut på 45an och köra i 70-90. Strax utanför garaget tystnade detta påtagliga tjut. Men jag lyckades lista ut varifrån det kom! Det är min trasiga varvräknare som fått fnatt. Kör man gammelhoj så kan det hända saker ibland. Min Honda har varit ovanligt pålitlig och gått genom besiktningar felfritt år efter år. Och varvräknare är ok att vara utan vad jag förstår.
Nä, nu är det dags att vila sina trötta dans-ben och ladda för morgondagens måleri av veranda samt alexanderteknik. In i drömmarnas värld nu.....
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar